Hur kommer det sig att vissa människor blir jättegamla medan andra dör unga? Den frågan har gäckat oss länge. Vi provar allt möjligt för att bromsa åldrandet och öka vår livslängd. Men hur vet vi vad som fungerar? Åldrandet kan ses som en successiv nedstängning av kroppens förmåga att upprätthålla homeostas i vävnaderna, vilket leder till ohälsa och olika åldersrelaterade sjukdomar. Forskarna Wong 2001, Kirkwood 2005 och Schmidt et al. 2005 förklarar fenomenet så här:

”Åldrandet ses som en progressiv försämring av kroppens funktioner och kan observeras i celler, vävnader och organismer. Följden är ökad sårbarhet för miljöbelastningar och en allt högre risk att drabbas av sjukdomar och att dö.”

År 1908 publicerade Rubner sitt berömda arbete som fastställde djurs livslängd och förhållandet mellan livslängd och kroppens energiförbrukning. I den klassiska teorin om åldrandet och fria radikaler som presenterades för omkring 60 år sedan vidareutvecklades Rubners idéer. Teorin, som benämns “the free radical”, “oxidative stress” eller “rate of living theory of ageing”, går ut på att en lägre ämnesomsättning ger längre livslängd, medan en högre ämnesomsättning innebär kortare livslängd – med andra ord: ”lev hårt och dö ung”.

Större djur har i allmänhet lägre ämnesomsättning och brukar leva längre än mindre djur, som oftast har högre ämnesomsättning. En förklaring till skillnaden i ämnesomsättning är att alla arter förlorar värme genom huden, och eftersom små djur har mer hudyta i förhållande till sin kroppsstorlek, förlorar de mer värme än större djur. På grund av det behöver de en högre ämnesomsättning – de måste kunna producera den värme som krävs för att hålla kroppstemperaturen på mellan 36 och 38 grader Celsius. Det är nämligen då kroppens proteiner fungerar optimalt.

Elefanter är ett bra exempel. De kan leva i upp till 80 år, och eftersom de har långsam ämnesomsättning slår deras hjärtan ungefär samma antal slag som mössens under en livstid. Möss har däremot en mycket snabbare ämnesomsättning och ”förbrukar” sina hjärtslag på bara ett par, tre år.

Flera studier har visat att kalorirestriktion leder till ökad livslängd, vilket tycks bekräfta teorin om fria radikaler och åldrande, eftersom ett lägre antal kalorier per dag minskar ämnesomsättningen. Det betyder emellertid inte att djuren som fått gå på svältdiet i de här studierna har trivts och frodats; de kanske bara har överlevt. Man kan jämföra med en björn som gått i ide. Den har väldigt låg ämnesomsättning men får inte mycket gjort.

Något som talar emot teorin, eller som åtminstone tyder på att teorin är ofullständig, är att det finns flera undantag. Ett exempel är att fåglar lever längre än andra däggdjur av liknande storlek. Ett annat är att fysisk träning inte leder till kortare livslängd trots att den höjer ämnesomsättningen.

Här följer tre andra intressanta fenomen som har samband med åldrandeprocessen:

En peroxisom är en organell i våra celler som har ett mycket nära samarbete med en annan organell, den energiproducerande mitokondrien. När koldioxidnivåerna i blodet är låga, minskar aktiviteten i peroxisomerna. Peroxisomerna har en rad viktiga uppgifter, men de här tre är viktigast:

• Kontrollerar mitokondriernas biogenes (dvs. storlek och antal) genom en mekanism (signalväg) som kallas PGC-1α. När PGC-1α aktiveras stimuleras mitokondriernas tillväxt. I en studie om cancer, Transcutaneous application of carbon dioxide (CO2) induces mitochondrial apoptosis (ref 1), injicerades ett antal råttor med cancerceller så att de utvecklade tumörer. Råttorna delades upp i två grupper, och den ena gruppen fick koldioxid genom huden. Hundraprocentig koldioxid administrerades i en påse som täckte tumören i tio minuter två gånger per vecka i två veckor. Det innebär totalt 40 minuters exponering, vilket inte är särskilt mycket. Trots den korta exponeringen för koldioxid, minskade tumörvolymen med 48 procent jämfört med kontrollgruppen. Forskarna drog slutsatsen att koldioxid aktiverar PGC-1α-mekanismen och därigenom ökar mitokondriernas aktivitet, vilket i sin tur får mitokondrierna att utlösa apoptos (celldöd).
• Konverterar långa fettsyror till ämnet acetyl-CoA, så att acetyl-CoA kan tillföras till mitokondrierna där det omvandlas till ATP, värme, vatten, koldioxid och fria radikaler. I motsats till normallånga fettsyror kan de här långkedjiga fettsyrorna inte förbrännas direkt i mitokondrierna, utan måste först passera igenom peroxisomerna för att omvandlas.
• Neutraliserar fria radikaler. Vid omvandlingen från fett till acetyl-CoA skapas fria väteperoxidradikaler (H2O2). Det innebär att peroxisomerna innehåller enzymet katalas som är ett av de snabbaste enzymerna som finns i kroppen. Katalas kan konvertera miljontals väteperoxider till vatten och syre per sekund. Katalas är med andra ord en kraftfull antioxidant som kan neutralisera stora mängder fria radikaler.

Sammanfattningsvis innebär informationen ovan att låg koldioxidhalt i blodet leder till färre mitokondrier, eftersom PGC-1α-mekanismen nedregleras vid lägre koldioxidhalt, och dessutom minskar peroxisomerna i både storlek och antal. Det ger sämre förmåga att förbränna fett och lägre antioxidant-aktivitet, vilket i sin tur bidrar till ökad oxidativ stress och kortare livslängd.

Från ett perspektiv kan cancer ses främst som en åldersrelaterad sjukdom (även om en del unga också får cancer). Eftersom cancer förknippas så starkt med a) nedsatt mitokondriefunktion, b) hög sockerkonsumtion och c) oxidativ stress, är kopplingen mellan låg koldioxidhalt och felfungerande peroxisomer och mitokondrier klart intressant.

En annan intressant aspekt av åldrandet är det som kallas frikoppling (uncoupling) – mitokondriernas förmåga att växla fram och tillbaka mellan produktion av värme och ATP-energi. Frikopplingsfunktionen tycks leda till att färre fria radikaler uppstår även vid högre ämnesomsättning.

Så om vi till exempel andas eller äter för mycket kan mer syre och/eller fler näringsämnen nå cellen än vad som ämnesomsättningen kräver. Mitokondrierna kan då frikopplas och producera värme i stället för ATP-energi. Men om kroppens frikopplingsförmåga minskar, kommer mitokondrierna att svämma över av för mycket syre och/eller näringsämnen när vi andas och/eller äter för mycket, och de kommer då att läcka fler fria radikaler.

Här är en intressant artikel i ämnet: Body size, energy metabolism and lifespan: (ref 2) – “Mindre individer med högre ämnesomsättning lever emellertid längre än sina långsammare, större artfränder. Ett tillägg till dessa förvirrade observationer är den nyligen lanserade teorin som säger att vi under vissa förhållanden kan förvänta oss att mitokondrierna producerar färre fria radikaler när ämnesomsättningen är högre – särskilt när de är frikopplade. Dessa nya idéer om hur mitokondrier skapar fria radikaler som en funktion av ämnesomsättningen kastar ett visst ljus över hur komplexa kopplingarna är mellan kroppsstorlek, ämnesomsättning och livslängd.”

En faktor som ökar frikopplingsförmågan är cirkulationen till huden. Om cirkulationen är bra, kan den extra värme som produceras vid frikopplingen passera ut genom huden. Men om blodcirkulationen till huden inte är så bra, vilket är fallet när koldioxidhalten är låg, kan frikopplingsförmågan försämras. Längre ned i artikeln tar jag upp värmeproduktion och cirkulationen till huden i relation till sköldkörtelns funktion.

Organellerna i våra celler (mitokondrierna, cellkärnan, peroxisomerna osv.) är mycket specialiserade och kan liknas vid rummen i ett hus – kök, sovrum, vardagsrum, badrum osv. Precis som att huset har ytterväggar som skyddar mot väder och ovälkomna gäster och innerväggar som separerar rummen från varandra, har cellen en yttervägg – cellmembranet – som skyddar mot virus, bakterier och oönskade ämnen. Organellerna – mitokondriemembran osv., har också väggar som avskiljer dem från varandra.

Cellens och organellernas membran är uppbyggda av fettsyror. Sambandet mellan membranens sammansättning och en människas livslängd kallas membranpacemaker-teorin om åldrandet och lipidperoxidationsindex. Enligt den här teorin är fleromättade fettsyror (PUFA) generellt sett känsligare för fria radikaler (oxidativ stress) än mättade och enkelomättade fettsyror. Detta tycks stämma överens med att livslängden blir kortare ju mer omega-6-fettsyror som finns kroppen i förhållande till omega-3. När det gäller människoföda finns det stora mängder omega-6-fetter i skräpmat. Här är några intressanta artiklar i ämnet:

• Explaining longevity of different animals: is membrane fatty acid composition the missing link?: (ref 3) “Mättade och enkelomättade fettsyror är mycket motståndskraftiga mot oxidativa skador, men ju mer fleromättad en fettsyra är, desto mer mottaglig är den för oxidation. Det finns ett samband mellan cellmembranens fettsyrasammansättning och däggdjurs och fåglars maximala livslängd. Däggdjursarter och fåglar med särskilt lång livslängd har mer oxidationsresistenta membran jämfört med däggdjur av liknande storlek men med kortare livslängd. Membranets fettsyrasammansättning har inte fått så mycket uppmärksamhet, men har en viktig korrelation till hur snabbt djur åldras och till bestämningen av deras livslängd.”
• The importance of the ratio of omega-6/omega-3 essential fatty acids: (ref 4) “Enligt flera informationskällor har människan utvecklats på en kost där förhållandet mellan de essentiella fettsyrorna omega-6 och omega-3 (essential fatty acids, EFA) är cirka 1, medan förhållandet i den västerländska kosten är 15–16,7:1. Den västerländska kosten är ofta bristfällig när det gäller omega-3-fettsyror. I stället innehåller den högre halter omega-6-fettsyror jämfört med den kost som människan ätit under evolutionen då hennes genetiska mönster etablerades. För mycket fleromättade omega-6-fettsyror (PUFA) och ett mycket högt förhållande mellan omega-6 och omega-3, som vi ser i dagens västerländska kost, ökar utvecklingen av många sjukdomar, däribland hjärt-kärlsjukdom, cancer och inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar, medan högre nivåer av omega-3 (ett lågt förhållande mellan omega-6 och omega-3) har en dämpande inverkan på sjukdomsutvecklingen.”
• Oxidative Stress and Lipid Peroxidation Products in Cancer Progression and Therapy: (ref 5) “När fetter oxiderar och bryts ned bildas reaktiva föreningar som kan leda till förändringar i genomsläppligheten och fluiditeten hos cellmembranets fettlager och kan innebära en drastisk förändring av cellens integritet.”

Anledningen till att vi bara överlever några minuter utan att andas beror på den energibrist som uppstår. Syret vi andas in behövs för att producera energi på ett effektivt sätt. Med hjälp av syre kan vi utvinna upp till hundra procent av den tillgängliga energin i maten vi äter. Utan syre utvinns bara sex procent av energin.

Det säger en hel del om hur viktigt syret är för vår överlevnad. Trots att vi är så extremt beroende av syre, lagrar vi väldigt lite av det vid varje given tidpunkt. I vila förbrukar vi cirka 250 ml syre per minut, så även om vi kunde använda allt syre vi lagrar (omkring 1,6 liter för en person som väger 70 kilo), vilket vi förmodligen inte kan, skulle det inte räcka längre än ungefär 6–7 minuter (ref 6).

Varför har vi då så lite syre? Jämfört med de uppskattningsvis 120 liter koldioxid som lagras i kroppen, är mängden syre 75 gånger mindre. Det beror på att syre är så reaktivt och att för mycket syre är giftigt och farligt (leder till oxidativ stress). Därför kan vi bara låta en del av syret nå mitokondrierna vid varje given tidpunkt.

Den absoluta merparten av vår energi, 90 procent, produceras i cellernas mitokondrier. Mitokondrierna liknas ofta vid en förbränningsugn, och det är lätt att förstå faran med syre om vi föreställer oss att vi häller syre på en öppen eld. När syret träffar elden blir reaktionen minst sagt explosiv. Det är därför energiproduktionen i mitokondrierna är uppdelad i flera steg, så att inga ”syreexplosioner” ska inträffa.

Fria syreradikaler uppstår vid varje cykel som elektrontransportkedjan (även kallad cellandningen) genererar i mitokondrierna, där energin produceras som vi behöver för att överleva och må bra. Fria radikaler är inte något dåligt i sig. De utgör en viktig signalväg som ingår i processer som celldelning och angiogenes. (Angiogenes är nybildningen av blodkärl som ser till att cellerna får mer blod, syre och näringsämnen och kan göra sig av med mer avfall).

Detta är logiskt, med tanke på att motion leder till högre ämnesomsättning och större produktion av fria radikaler, vilket ger ökad celldelning och angiogenes för att tillgodose cellens ökade behov.

Däremot blir det problem om vi har ett överskott av fria radikaler, antingen på grund av att det bildas för många eller på grund av att antioxidantsystemet som ska neutralisera de fria radikalerna inte fungerar som det ska. För mycket fria radikaler i kroppen är ett tillstånd som kallas för oxidativ stress.

Slutsatsen är därmed att syre är ett tveeggat svärd: för lite leder till döden och för mycket ökar mängden fria radikaler och oxidativ stress.

Andningens huvudfunktion är att ta in syre i kroppen och föra ut koldioxid som produceras under ämnesomsättningen. Därför är det lätt att tänka på syre som en livräddare och koldioxid som en restprodukt, men det är faktiskt tvärtom.

Det är koldioxiden som banar väg för syret, hela vägen från stimuleringen av mellangärdesnerven (phrenic nerve) – som signalerar till diafragman att röra sig nedåt så att en inandning kan påbörjas – till att syret tvingas bort från blodet på cellnivå.

• Inandning: Koldioxid signalerar till hjärnstammen att kroppen ska påbörja en inandning genom att sänka kroppens pH-värde till en nivå där hjärnans andningscenter aktiveras.
• Luftvägarna: Koldioxid får den glatta muskulaturen i luftvägarna att slappna av så att de vidgas och släpper in luft i lungorna.
• Blodet: Koldioxid får de glatta musklerna i blodkärlen att slappna av så att de vidgas och blodcirkulationen underlättas.
• Cellerna: Enligt Bohr-effekten sänker koldioxid pH-nivån, vilket minskar hemoglobinets affinitet för (eller ”dragningskraft” till) syre, och syrgas frisätts från blodet till cellerna.

Sammanfattningsvis krävs det ett optimalt koldioxidtryck för att kroppen ska syresättas så effektivt som möjligt.

When we over breathe the carbon dioxide pressure in our body decreases, which have a negative impact on circulation since CO2 widens the blood vessels. In poor circulation our body prioritizes blood flow to the most important organs – kidneys, lungs, heart and brain. The first organ to receive less blood is the skin, followed by our muscles.

In thyroid problems it is common that the skin is dry, irritated and coarse, which indicates that the blood circulation to the skin isn’t optimum. When this happens, two important negative effects happen. The first is that it is harder to tolerate heat. Since our skin is responsible for controlling our body temperature, poor blood flow to the skin creates problems with heat regulation.

So if the body gets too hot it can’t get rid of the excess heat through the skin and our core temperature increases. The only way for the body to compensate for this is by reducing the activity in the thyroid, as the thyroid is responsible for body metabolism and thereby also heat production. So an important reason for an underactive thyroid is to compensate for poor circulation to the skin, which occur because of over breathing that lowers the CO2 pressure, which in turn makes the blood vessels constrict.

Fungi are everywhere. They are present in air, so with every breath we inhale hundreds of fungi spores. Although, with nasal breathing we can probably stop most of them from entering the lungs. They are in the soil forming an amazing symbiotic relationship with the roots of the trees. They can even be found in rocks. For millions of years they have done an important job in tearing up rocks into smaller and smaller rock crystals until eventually soil has been formed.

Fungi produce carbon dioxide. An effect of over breathing (and inactivity) that decreases the CO2-pressure in our body, could then be that more fungi is formed in order to “try to maintain a normal CO2 pressure and pH”, and for example altering the pH of the skin and gut. A few examples:

• Skin infections. The pH of the skin is normally between 4-5. Poor circulation to the skin, because of low CO2, may raise skin pH (as CO2 is acidic), hence provide a favorable environment for fungi and diseases like athlete’s foot, ringworm and other fungal infections of the skin may develop.
• Candida. The gut microbiome is enormous and one of the inhabitants in the gut is candida. When the candida get the opportunity they will start to multiply rapidly (opportunistic). Candida infections can occur in the mouth, throat, gut and the vagina, and also in the blood.
• Cryptococcus gattii. This yeast is primarily responsible for cryptococcosis, a fungal disease that occurs in about one million HIV/AIDS patients, causing over 600,000 deaths annually.

If you want to learn more about fungi here is a film well worth watching: The Kingdom: How Fungi Made Our World >>

CO2 concentration ranges from 1 to 2% in ant colonies, 0.8–5.2% in termite colonies and 0.2–9.9% in honey bee (Apis mellifera L.) colonies. Even though there is a considerable variation, it by far exceeds the normal levels in the atmosphere of 0,04%. The high CO2-levels could explain why the queen live far longer than her colony workers. Since the queen is in the colony all the time, she is constantly exposed to these high CO2 levels.

BEE QUEENS
A bee queen could be 3-4 years old, compared to a normal bee worker that only live for 2-3 months, she lives 10-12 times longer.

• Scientists Explore Queen Bee Longevity: (Ref 7) “The queen honey bee is genetically identical to the workers in her hive, but she lives 10 times longer. Many times the way organisms achieve longevity is via a tradeoff with reproduction,” said entomology professor Gene Robinson, principal investigator on the study. ‘In general, life forms that postpone reproduction until later in life live longer. But the queen bee has her cake and eats it too. She’s an egg-laying machine. She lays 2,000 eggs a day and yet lives 10 times longer than individuals that stem from the same genome and yet do not reproduce.’ ”
• Extended longevity of queen honey bees compared to workers is associated with peroxidation-resistant membranes: (Ref 8) “Assuming the same slope of the relationship between membrane peroxidation index and maximum lifespan as previously observed for mammal and bird species, we propose that the 3-fold difference in peroxidation index of phospholipids of queens and workers is large enough to account for the order-of-magnitude difference in their longevity.”

TERMITE QUEENS
Termites are among the most successful groups of insects on Earth, colonising most landmasses except Antarctica. The Termite Queen has a long life span. She can live up to 50 years, the longest for any insect. In comparison, termite workers normally live only 1-2 years.

Termites have a very organized society – workers are responsible for building the nest and collect dead wood, plants and leaves, soldiers defending the colony, and a queen and king are responsible for reproduction. Termite species in Africa and Asia have been cultivating fungi for consumption for tens of millions of years. And they do it well as the harvest of a colony retain the same high yield level for up to several decades. As mentioned above, the interesting thing is that fungi give off carbon dioxide.

• An Efficient Antioxidant System in a Long-Lived Termite Queen: (Ref 9) “These long-lived queens have a significantly lower level of oxidative damage, including oxidative DNA damage, than workers, soldiers and nymphs. The lower levels of damage appear to be due to increased catalase, an enzyme that protects against oxidative stress.”
• Sociobiology and Natural Adaptation of Termite and Termitomyces in Different Forest Division of Gorakhpur Region: (Ref 10) “Some species of Termite practice fungi culture. They maintain a garden of specialized fungi Termitomyces, which are nourished by the excrement of the insect. When the fungi are eaten, their spores pass undamaged through the intestine of the termite to complete the cycle by germinating in the fresh faecal pellets. The termites cultivate the fungus on special structures within the nest called fungus combs. These fungus combs are continuously provided with externally derived plant material (e.g. wood, dry grass, leaf litter), while the older parts, consisting of partially degraded plant material and fungal mycelium and nodules (asexual fruit bodies covered with conidia) are consumed [1, 2, 3]. All species in the genus Termitomyces are completely dependent on the termites since they have never been found free-living and they are rapidly overgrown by other fungi, when removed from the termite nest.”
• Why exceptionally fertile termite queens have long lives: (Ref 11) “Usually the rule in the animal kingdom is that a lot of progeny means a short life – if you are less fertile, you live longer. ‘Macrotermes queens are the most reproductively successful terrestrial animals,’ says Freiburg biologist Prof. Dr. Judith Korb. Termite queens lay continuously about 20,000 eggs daily. And yet they reach ages of up to 20 years. Workers from this species have the same genome as the queen, but are infertile and only live for a few months.”
• The architecture of termite mounds: a result of a trade-off between thermoregulation and gas exchange?: (Ref 12) “Although termites can, at least for some time, survive under high concentrations of CO2, a colony, with up to 6 million individuals (Lüscher, 1961) and its cultivated fungi, needs a sufficient gas exchange. Lüscher (1961) measured CO2 concentrations of up to 2.8% in the center of M. bellicosus nests, and Matsumoto (1978) recorded concentrations of up to 5.2% in the center of other Macrotermitinae nests.”
• Termite World | Life In The Undergrowth | Richard Attenborough: “The fungus-growing termite is the most common and widely distributed member of all Macrotermes in southern Africa. They live in nests that are kept at a constant temperature by a remarkable piece of engineering, a spiralled mound consisting of a network of vents and tunnels set around one central chimney. As their names suggests these termites actually cultivate fungus to digest the food which they are unable to do so themselves.”

ANT QUEENS
The ant queen can live for up to 30 years, but workers live only 1 to 3 years. Apart from humans, ants are the most successful species in spreading around the globe. The tunnel system and space under the visible nest could reach 5-6 meters below ground and have an area as big as a tennis court. Just as termites they have an organized society and many species also cultivate fungus, which give off CO2.

• Longevity of harvester ant colonies in southern Idaho: (Ref 13) “In the ant species, pogonomyrmex owyheei, the queen ant has a maximum estimated longevity of 30 years, while worker ants live only one or two years.”
• Carbon dioxide concentrations and nest ventilation in nests of the leaf-cutting ant Atta vollenweideri: (Ref 14) “Gas exchange between nest and environment is essential. Due to colony respiration considerable amounts of O2 are consumed and CO2 produced. In closed dwellings this leads to hypoxic (low oxygen) and hypercapnic (high carbon dioxide) conditions.”

One aspect in relation to ageing is the breathing frequency. We know that dogs, cats and mice have a high respiration rate and live a markedly shorter period of time, compared to a giant tortoise that only takes about 4-5 breaths per minute and can live up to 200 years and an elephant only takes 4-6 breaths per minute and can become up to 80 years old.

NAKED MOLE RAT
This fascinating little creature can be up to 30 years old, which is 10-15 times longer than their similar sized cousin, the mouse. The naked mole rat lives about a meter below ground, where the oxygen levels are low and the CO2 levels are high. They have a slow respiration, can survive up to 18 minutes without oxygen and suffer from very little oxidative stress.

• Weird: Naked Mole Rats Don’t Die of Old Age: (Ref 15) “ ’The chance of a mole rat dying at one year of age or dying at 25 years of age is the same. We really don’t know what’s killing them at this point.’ Buffenstein told Live Science. It would be like if humans were equally likely to die at 30 as at 90, she said.”
• The Naked Mole-Rat Response to Oxidative Stress: Just Deal with It: (Ref 16) “Strikingly, these animals are very resistant to cancer, with no case ever reported in our large colony maintained for over 30 years. This is in sharp contrast to data based upon laboratory rodents. For example, >70% of C57Bl/6 mice die of cancer in the laboratory setting. Not only are naked mole-rats resistant to cancers, but they also appear to resist many of the age-associated diseases. We have found that unlike mice, naked mole-rats show a markedly slower age-related change in diastolic function with approximately a 25% decline over 20 years, whereas the change in diastolic function over a similar proportion of lifespan in C57Bl/6 mice is more than a 50% decline.”

BATS
Bats can live up to 40 years. An important factor why they get so old, despite being so small, is probably because they live in the caves where their own excrement is rich in ammonia. The ammonia escapes into the air and gives rise to the smell characteristic for bat populated caves. Ammonia is alkaline and when inhaling it the bats get alkaline, hence they retain carbon dioxide, which is acidic, in order to cope with the high levels of CO2.

• Ageing studies on bats: a review: (Ref 17) “Bat biologists have long known about the exceptional longevity of bats (Order: Chiroptera), which is unusual for mammals of such a small size and a high metabolic rate.”
• Ammonia Tolerance of the California Leaf-Nosed Bat: (Ref 18) “Investigators have often mentioned the extremely unpleasant working conditions in the ammoniated atmosphere of caves and mines frequented by large number of bats…Since this condition occurs in the normal habitat of these animals, interest was aroused regarding their unusual tolerance to ammonia.”
• Carbon Dioxide Retention: A Mechanism of Ammonia Tolerance in Mammals: (Ref 19) “Passive carbon dioxide retention is clearly related to ammonia tolerance in these mammals.”
• Elevated Carbon Dioxide Levels in Bayliss Cave, Australia: Implications for the Evolution of Obligate Cave Species: (Ref 20) “The downward-sloping cave acts as a trap for CO2 , because CO2 is 1.5 times heavier than air. Between The Wall and The Duckunder is a zone of mixing in which the CO2 concentration increased nearly five times (from 0.6 to 2.8 volume %). Beyond The Wall the CO2 increased dramatically to a maximum of 5.9%.”

ECHIDNA
The echidna is a mammal, although it lays eggs. It could be up to 50 years old which is very old for an animal of this size (it’s weight is only about 3-4 kg).

• Control of breathing in the echidna during hibernation: (Ref 21) “Resting non-hibernating echidnas are characterised by low metabolic rates, but also have a very low respiratory frequency and a variable respiratory minute volume, often resulting in low levels of arterial O(2) and high CO(2).”
• Respiration by buried echidnas Tachyglossus aculeatus: (Ref 22) “It is clear that echidnas are frequently exposed, at least for short periods, to increased hypoxia and hypercapnia, either when digging into soil or within their burrows (Augee et al., 1971). Previous studies have demonstrated that echidnas are physiologically well suited for burrowing. Augee et al. (Augee et al., 1971) covered echidnas with soil to simulate natural conditions and found them to be very tolerant of high carbon dioxide (CO2) and low oxygen (O2) under these conditions.”
• The exceptional longevity of an egg-laying mammal, the short-beaked echidna is associated with peroxidation-resistant membrane composition: (Ref 23) “These findings support the membrane pacemaker theory of aging and emphasise the potential importance of membrane fatty acid composition in aging and in the determination of maximum longevity.”

Water contains about 50 times higher levels of CO2 than the atmosphere, which may contribute to the long life of many water living species. Creatures that swim the ocean depths are notoriously difficult to observe in their natural habitat, so there is still much to be learned about many species.

BOWHEAD WHALE
The Bowhead whale can grow 14 to 18 m in length and weigh from 75 to 100 tonnes and they can live over 200 years. They live in the Arctic waters, which has a fairly constant temperature near the freezing point. From a carbon dioxide perspective this is very interesting.

The reason why we prefer a cold soda or beer over a warm one, is because warm drinks easily lose their CO2 to the atmosphere faster. So when the carbonated drink is warm it contains less CO2 and doesn’t taste as good. In general water contains a lot more CO2 than the atmosphere, and in cold waters, like in the Arctic, it contains even more CO2. This could be an explanation to why the whale lives to such an old age.

• Insights into the Evolution of Longevity from the Bowhead Whale Genome: (Ref 24) “It is remarkable that a warm-blooded species such as the bowhead whale (Balaena mysticetus) has not only been estimated to live over 200 years (estimated age of one specimen 211 SE 35 years), suggesting it is the longest-lived mammal, but also exhibits very low disease incidence until an advanced age compared to humans.”

GREENLAND SHARK
Just like the Bowhead whale, the Greenland sharks are native to the Arctic (and North Atlantic). It can grow to be up to 7 meters long and weigh up to 1,200 kilo. One study showed that they live up to 3-500 years.

• Eye lens radiocarbon reveals centuries of longevity in the Greenland shark: (Ref 25) “The Greenland shark (Somniosus microcephalus), an iconic species of the Arctic Seas, grows slowly and reaches >500 centimeters (cm) in total length, suggesting a life span well beyond those of other vertebrates. Radiocarbon dating of eye lens nuclei from 28 female Greenland sharks (81 to 502 cm in total length) revealed a life span of at least 272 years. Our results show that the Greenland shark is the longest-lived vertebrate known.”
• Longest-lived vertebrate is Greenland shark: Lifespan of 400 years: (Ref 26) “Their analysis suggests an average lifespan of at least 272 years. The two largest sharks in this study, at 493 cm and 502 cm in length, were estimated to be roughly 335 and 392 years old, respectively. Based on these results, the Greenland shark is now the oldest-known vertebrate to roam the Earth.”

ANTARCTICA ISLANDICA
The Antarctica islandica, also called the ocean quahog clam, shows exceptional longevity. One specimen called “Ming” was estimated to live up to 507 years in the wild. The clam has a slow respiration and can tolerate very low levels of oxygen and high levels of carbon dioxide. The shell traps the CO2 inside, similar to the higher CO2 levels in a beehive.

• The extreme longevity of Arctica islandica is associated with increased peroxidation resistance in mitochondrial membranes: (Ref 27) “The deleterious reactive carbonyls released upon oxidation of polyunsaturated fatty acids in biological membranes are believed to foster cellular aging. Comparative studies in mammals and birds have shown that the susceptibility to peroxidation of membrane lipids peroxidation index (PI) is negatively correlated with longevity. These results clearly demonstrate that the PI also decreases with increasing longevity in marine bivalves and that it decreases faster in the mitochondrial membrane than in other membranes in general. Furthermore, the particularly low PI values for A. islandica can partly explain this species’ extreme longevity.”
• Extreme Longevity Is Associated With Increased Resistance to Oxidative Stress in Arctica islandica, the Longest-Living Non-Colonial Animal: (Ref 28) “Our findings demonstrate an association between longevity and resistance to oxidative stress–induced cell death in A islandica, consistent with the oxidative stress hypothesis of aging and provide justification for detailed evaluation of pathways involving repair of free radical–mediated macromolecular damage and regulation of apoptosis in the world’s longest-living non-colonial animal.”
• A metabolic model for the ocean quahog Arctica islandica – Effects of animal mass and age, temperature, salinity and geography on respiration rate: (Ref 29) “Respiration of Arctica islandica is significantly below the average of 59 bivalve species when compared at the same temperature and animal mass.”
• Metabolic and physiological responses in tissues of the long-lived bivalve Arctica islandica to oxygen deficiency: (Ref 30) “In Arctica islandica, a long lifespan is associated with low metabolic activity, and with a pronounced tolerance to low environmental oxygen.”

A reason why humans tend to live longer and longer could probably to some extent be attributed to a) increased CO2 levels in the atmosphere, where it has increased by 60% in the last 270 years, from 0,025% CO2 in 1750, before industrialization, to 0,041% in 2019 and b) people spending more time indoors where the CO2 levels in general are higher than outdoors.

The common denominator for the species listed above, all well known for their extreme longevity, is that they have slow respiration and/or high tolerance for carbon dioxide, i.e. suggesting that the carbon dioxide tolerance theory may be the most important factor determining longevity.

For example, the fundamental difference between someone in a state of panic and someone in deep relaxation isn’t first and foremost a question of the quality of their sleep, food, exercise, relationships etc. The fundamental difference is carbon dioxide tolerance. The person with a panic attack has a fast and shallow breathing with a corresponding low CO2 tolerance, while the person in deep relaxation breathe low and slow and have a high tolerance for carbon dioxide.

There are two main ways to increase the levels of carbon dioxide in your body – reduce the outflow and increase the production. When you slow down your breathing less CO2 is lost via exhalation and when you do physical activity, more CO2 is produced as the metabolism increases. A great way is to combine the two, low intense physical activity while only breathing through your nose. Over time the carbon dioxide tolerance training will reset the breathing center in your brain stem and make you tolerate higher and higher levels of CO2, which in turn may help you to live a healthier and longer life.

Jag har blivit intervjuad i Sverige Springer-podden av Beatrice Sjöberg Magnusson och Isa Galvan. I Sverige Springer-teamet ingår också fd TV4-profilen Andreas Odén och idrottsprofilerna Bianca Salming, Anna Haag och Emil Jönsson. Förutom att vara en del i teamet driver Beatrice också företaget Soyoga. “Jag är utbildad yogalärare och genom yogan får du både styrka, rörlighet och ett lugnare sinne. Yoga handlar absolut inte om vighet, utan eftersträvar samspel mellan din fysiska kropp och ditt sinne. Helt utan prestation! Yoga är till för alla och det kan verkligen hjälpa dig på så många plan. Både mot värk, spänningar och inre stress och oro. Dessutom får du lära dig att andas på ett sätt som har massor av fördelar.

I samband med intervjun så påbörjade Isa Galvan och Bianca Salming 28-dagars andningsträning. Bianca är positivt överraskad och säger “Med tejpad mun sover jag jättegott! När jag är medveten om min andning känner jag mig mer fokuserad och avslappnad.”

Vårt podcast-avsnitt beskriver Bea såhär:

Anders kom in i Beas liv för flera år sedan och hjälpte Bea med något som förändrat hennes liv – hur man ska andas. Hör Anders berätta om de positiva effekterna av ett medvetet andetag och näsandning. Hur kan man minska sin ångest? Undvika att bli sjuk? Utvecklas som atlet? Återhämta dig snabbare efter ett pass? Sluta snarka – både för din skull och familjens skull – men hjälp av att tejpa munnen och utveckla din näsandning? Detta och mycket mer ger Anders dig svaret på i denna podd.

Intresset för Medveten Andning ökar allt mer, vilket är väldigt glädjande. Ben Greenfield, New York Times bästsäljande författare, ligger just nu etta på Amazon med sin nya bok BOUNDLESS, där han rekommenderar både min bok, Relaxator, att tejpa munnen på natten och skriver att min artikel Andas mindre – Lev längre är fantastisk. BOUNDLESS har blivit väldigt väl mottagen och på mindre än en månad har den fått 352 betyg på Amazon. I genomsnitt ligger de på 4,9 av 5 och hela 95% av de som röstat har gett den 5 av 5 möjliga.

Om Relaxatorn skriver Ben så här:
Förutom att göra din andning mera rytmisk, långsam och avslappnad, stimulerar också Relaxatorn din diafragma att jobba effektivare, vilket säkerställer att luften du andas in når de nedre delarna av dina lungor. Eftersom du tvingas till en lägre andningsrytm när du använder den aktiveras också den parasympatiska delen av ditt nervsystem, vilket är bra om du till exempel kollar dina e-mail eller sitter fast i en bilkö. Du kan också använda Relaxatorn när du lagar mat, klipper gräset, rensar i garaget eller gör andra aktiviteter där du vill ha ett subtilt sätt att träna din andning.

Vidare skriver Ben;
Ett andningskoncept som vi inte gick igenom i andningskapitlet, är ganska fascinerande och direkt kopplat till vår livslängd. Min vän och före detta podcast-gäst Anders Olsson har studerat livslängden hos en djur i relation till deras energianvändning, ämnesomsättning och syre-användning. I hans fantastiskt blog “Andas Mindre – Lev Längre”, menar han att en gemensam nämnare för djur med lång livslängd, som den nakna ökenråttan, fladdermusen, myrpiggsvinet, grönlandsvalen och grönlandshajen är att de alla har en långsam andning och hög tolerans för koldioxid. En snabb och ytlig andning hänger ihop med låg koldioxidtolerans medan djup avslappning och att andas lågt och långsamt hänger ihop med en hög tolerans för koldioxid.

Ben blev introducerad till att tejpa munnen på natten av vår gemensamma vän, Ron Penna. Ron är medgrundare och fd VD för Quest Nutrition, ett företag han nyligen sålde för en miljard dollar (närmare tio miljarder svenska kronor). Ron har upptäckt fördelarna med Medveten Andning och säger:

”Jag har nu tejpat munnen i princip varje natt i snart tre år vilket förbättrat min sömn, sänkt min puls och ökat min tolerans för koldioxid. Jag har tipsat mina vänner och Sleep Tape är troligtvis det bästa hälsoråd jag sett då de flesta valt att fortsätta.”

Det finns en väldigt intressant koppling mellan hur vi andas och upplevda trauman och obehagliga, obearbetade känslor. Uttryck som fjärilar i magen och stressmage indikerar att de jobbiga känslorna ofta har sitt säte i magtrakten. Anledningen till att många av oss har en ytlig bröstandning är helt enkelt för att slippa komma i kontakt med sorgen, rädslan, ilskan osv. Vi flyr från det jobbiga i magen genom att flytta upp andningen i bröstet.

När vi är rädda och spända är ett annat vanligt andningsmönster att vi andas in och håller andan. Det är en naturlig reaktion på stress då kroppen förbereder sig på att möta en annalkande fara. Uttrycket “Nu kan vi andas ut, nu är faran över” speglar detta andningsmönster väl.

På kort sikt är det en överlevnadsstrategi då vi inte klarar av att hantera de jobbiga känslorna som känns övermäktiga. På lång sikt är det dock ingen särskilt klok strategi.

Om vi inte bearbetar de jobbiga känslorna begraver vi dem bara djupare och djupare inom oss. Och om den försämrade andningen fortgår, skapas en rundgång där andningen cementerar och över tiden till och med kan förstärka traumat, rädslan och stressen.

Då bröstandning är ineffektivt tvingas vi andas snabbare för att kompensera. Den snabba bröstandningen tar oss till kamp/flykt, medan hålla andan tar oss till ett frys-tillstånd, dvs med andningen engagerar vi den sympatiska delen av vårt nervsystem som också benämns kamp/flykt/frys. Ofta innebär det att vi därmed kör omkring med turbon ilagd trots att vi inte behöver det.

Eftersom vårt samhälle både är andningsmässigt och känslomässigt handikappat där vi varken har bra förebilder att ta efter eller har fått lära oss vad som kännetecknar en försämrad andning eller hur vi ska hantera dessa jobbiga känslor, är risken att den initiala överlevnadsstrategin blir permanent.

Att hålla inne känslor är dock inte gratis. Det kostar på att ligga steget före för att undvika de personer och situationer som riskerar att trigga igång det jobbiga. Och all skräpmat, cigaretter, alkohol, droger etc. vi konsumerar för att döva det där som gnager inom oss har också ett pris. Vi förlorar en stor mängd energi när vi håller kvar vid ilska, oro, rädsla, trauman och ältar gamla konflikter. Ju kraftfullare de är, desto mer energi går det åt. Här kan du läsa om hur jag blev av med min rädsla att prata inför folk.

I en intressant studie delades deltagarna in i två grupper, där den ena gruppen blev instruerad att hålla inne med sina känslor medan den andra gruppen uppmuntrades att vara i kontakt med sina känslor. Därefter fick de se samma film.

Efter filmen fick de trycka ihop en handstärkare så många gånger de kunde. Det visade sig att de som hållit inne med sina känslor var markant svagare än de som var i kontakt med dem. Med andra ord, vi läcker energi när vi håller inne med vad vi egentligen tycker, tänker och känner.

Många människor i vårt samhälle är rädslostyrda, vilket inte är konstigt eftersom det har säkerställt vår överlevnad genom evolutionen. Under människans utveckling har sympatisk aktivitet (kamp/flykt/frys) varit viktig för vår överlevnad. Om vi tittar närmare på hur vi lever idag finner vi dock att vi numera sällan hamnar i situationer som verkligen kräver kamp eller flykt.

När adrenalinet pumpar ut i kroppen förändras andningen för att göra oss redo att springa bort från en fara eller försvara oss. Denna stenåldersreaktion är dock inte ändamålsenlig när vi sitter på en kontorsstol och stressen består av ett jobbigt mejl eller en skällande kund på telefonen. Vi tar varken till kamp eller flykt utan sitter bara kvar på kontorsstolen och tänker elaka tankar eller suckar uppgivet.

Mental eller känslomässig stress som inte åtföljs av fysisk aktivitet eller låg, långsam och rytmisk andning byggs upp i kroppen och orsakar förr eller senare stor skada.

Ett bra sätt att frigöra blockeringar är att göra något fysiskt, exempelvis skratta, gråta, slå på en sandsäck för att bli av med ilska eller ta en joggingtur för att minska oro. En annan lösning är att vara närvarande i sin andning, som ju också är någonting fysiskt eftersom andningsmusklerna är aktiva vid inandning, och se till att andningen är avslappnad och rytmisk. Då kan rädslan eller obehagskänslan lättare försvinna.

Samtidigt som vi har rädslor av en anledning, de finns där för att hjälpa oss undvika faror, så kan de ofta förminskas drastiskt så att de står i proportion till den faktiska faran.

Genom att ta andningen till hjälp kan du uppleva den trygghet som gör att du i högre grad vågar möta dina rädslor, sorger och trauman istället för att fly från dem. När du minskar din rädsla för att säga förlåt, prata inför folk eller stå upp för vad som är viktigt för dig, växer du också som människa.

När vi är stressade och rädda och andas ytligt och kaotiskt tar vi hissen upp i huvudet, vilket gör det svårare att navigera i livet och ökar stressen ännu mer. En medveten andning som är låg och långsam synkar via vagusnerven ihop hjärn-hjärna, hjärt-hjärna och mage-hjärna. Det ger oss tillgång till karta och kompass och ett vidgat perspektiv som gör det lättare att analysera och tänka logiskt såväl som att inkludera våra känslor och intuition i beslutsunderlaget och därmed fatta kloka beslut.

Genom att förbättra vår andning kommer vi automatiskt minska de rädslor vi bär på. Det är inte ovanligt att efter en tids andningsträning vakna upp en morgon till insikten att saker du tidigare varit rädd för inte längre har något grepp om dig. Det är en härlig frihetskänsla att upptäcka att vi blir allt mindre rädslostyrda.

Sätt av 5-10 minuter och skriv ned en lista, stort som smått, på de situationer eller personer som gör eller har gjort dig rädd, upprörd, förbannad, irriterad eller stressad. Ställ dig själv frågor som “Vad är det som skrämmer mig allra mest idag?”, “Vad skrämde mig mest när jag var liten?“, “Fanns det några plågoandar som gjorde min uppväxt jobbig?“, ”

Vad inte rädd för att gräva på djupet då vi nämligen har en förmåga att förtränga det vi varit med om som vi upplevt som jobbigt.

Övningen hjälper dig att våga möta dina rädslor och få dem att minska eller upphöra. Övningen gör också att du känner dig tryggare och modigare närhelst du rör dig utanför din bekvämlighetszon.

Genom att bibehålla en rytmisk, långsam, låg andning så vågar du vara kvar i dina rädslor en längre tid.

1. Sätt av 5-10 minuter
2. Välj ut någon eller några situationer och/eller personer från listan du skrivit ovan. Gör dem så levande som möjligt genom att fantisera livfullt och lägga på färger, ljud, rörliga bilder och andra människor. Tillåt känslorna att bli allt tydligare.
3. Notera hur du andas när du upplever dessa jobbiga saker. Om din andning är stressad och spänd är det helt naturligt. Om du har svårt att komma i kontakt med dina rädslor kan du ta andningen till hjälp och andas snabbt och högt uppe i bröstet, eller hålla andan helt och hållet.
4. Gör nu andningen rytmisk, låg och långsam genom att förlänga utandningen. Din kompis andningen är med dig hela tiden och gör att du kan känna dig lugn och trygg mitt bland allt det jobbiga. Du kan nu med fördel använda Relaxatorn.

Avsluta övningen med att under 5-10 minuter reflektera kring dina rädslor. Var nyfiken på vart rädslorna kommer ifrån. På vilket sätt vill de skydda dig? Vilka fördelar ger de? Vad har du att lära av dem? Vilka insikter kan de ge dig? De rädslor du upplever har ett syfte. Det kan vara att skydda dig, men det kan också vara att hjälpa dig till nya insikter.

Kanske ger reflektionen upphov till frågor som – “Hur vill jag EGENTLIGEN leva mitt liv?”, “Vad behöver min kropp för att läka?” och “Vilka beslut måste jag fatta för att få inre frid?”

Genom att börja nysta i dina rädslor kan du upptäcka vad som finns bakom dem. Dina svar på dessa frågor kanske blir “Jag måste skilja mig”, “Jag måste tala ut med min pappa” eller “Jag måste börja måla igen”.

Medveten Andning blev nyligen uppmärksammat i en fin artikel i Almanova. Det märktes direkt under intervjun med Anna Bohlmark, chefredaktör på tidningen, att hon jobbat som hälsojournalist i många år. Kunnig, nyfiken och vetgirig. Anna grundade tidskriften för fyra år sedan och idag har den över 2000 prenumeranter. Namnet Alma Nova kommer från Alma själen och Nova nya. Den nya själen.

Med Annas egna ord låter det såhär: AlmaNova är tidskriften som bygger broar mellan vetenskap, andlighet och hälsa. AlmaNova vill upplysa och inspirera till att uppnå en kreativitet och en livsenergi som är människans naturliga tillstånd. Vi ser på människan utifrån ett holistiskt perspektiv, där varje person är sin unika individ, utifrån flera nivåer. Människan är inte enbart en biologisk, fysisk varelse. Hon bär på medvetenhet, andlighet, känslor, energier och känsliga sinnen.

Människan är en komplex varelse i en än mer mångfacetterad värld. Vi behöver tänka om vad gäller hälsan. Vi behöver ta med själen in i detta helhetstänk.

Anna menar att – En av nyckelaspekterna kring hälsa är andning. När man tittar på varför både yoga, qi gong, meditation samt dans och träning i olika former har en sådan välgörande effekt på vår hälsa så finns en gemensam faktor – andningen. Då vi på AlmaNova ville lyfta hur viktig andningen är för vår hälsa fann vi att Anders Olsson var den svensk som utmärkte sig lite extra.

Han hade ägnat tio år av sitt liv på att forska om andning, skrivit en omfattande detaljrik bok på ämnet samt hade en egen personlig berättelse att förmedla. Här hade vi en eldsjäl som verkligen påverkat tusentals människor att sätta sig i förarsätet och ta ansvar för sin egen hälsa genom enkla redskap och värdefull kunskap. En människa som brinner för sin passion – är sådana människor som vi på AlmaNova gärna lyfter lite extra mycket.

AlmaNova vill upplysa och inspirera till att uppnå en kreativitet och en livsenergi som är människans naturliga tillstånd. Medveten Andning är därför ett naturligt val som har en nyckelroll för att bidra till att forma människor som gör Medvetna Naturliga val för Hälsan.

Ett utdrag ur artikeln hittar du nedan. Om du vill läsa hela artikeln och andra intressanta artiklar kan du prenumerera på Almanova här >>

Om du vill läsa hela artikeln och andra intressanta artiklar kan du prenumerera på Almanova här >>

De allra flesta jag pratat med säger att de upplever att det är svårt att andas med ansiktsmask/munskydd/skyddsmask och samtidigt ha munnen stängd. Att andas genom näsan är extremt viktigt för att skydda luftvägar och lungor. Kanske överdriver jag litet nu 🙂 men föreställ dig att näsan är lika viktig för att skydda lungorna som skallen är för att skydda hjärnan. I näsan värms och fuktas luften och här fastnar också merparten av de upp till 100 miljarder partiklar, virus och bakterier vi andas in varje dag enligt forskning på Karolinska.

När vi andas genom munnen så är det kall och torr luft full av virus, bakterier och andra partiklar som vi utsätter luftvägar och lungor för. Det är 10 – 20 000 liter luft som vi andas in varje dag, så det är stora mängder vi pratar om. Denna ”råa” luft leder till att luftvägarna blir irriterade och inflammerade. Och inte bara det, munandning leder till ökad andningsvolym vilket skapar obalans mellan syre (för mycket) och koldioxid (för litet), ökar utflödet av vatten och ger ett sämre tryck i lungorna vilket gör det svårare för alveolerna att arbeta.

Munandning tar oss också i högre utsträckning till stress och kamp/flykt, vilket gör att kroppen fokuserar mer på yttre hot och mindre på inre hot, dvs immunförsvaret som ska hantera inre hot, prioriteras ned. Det är därför som stresshormoner ges till personer som fått organ transplanterade, för att immunförsvaret ska tryckas ned så att inte det nya organet, som immunförsvaret uppfattar som en inkräktare, ska stötas bort.

Så om vi använder mask är det oerhört viktigt att vi tänker på hur vi andas. Annars är risken att masken gör mer skada än nytta!

De övre luftvägarna, som går från näsan och ned till struphuvudet i halsen, filtrerar partiklar som är ungefär 10 mikrometer (10 µm) eller större. Förmågan att filtrera kan dock variera från person till person beroende på vårt hälsotillstånd. Då coronaviruset endast är cirka 0,06 till 0,14 mikrometer stora (60-140 nanometer), innebär det att näsan inte räcker till.

MEN, det handlar inte bara om storleken, utan vid näsandning så kryddas också inandningsluften med NO (kvävemonoxid) som är antiviralt, antifungalt och antibakteriellt. Halsmandlar och adenoider är också en viktig del av immunförsvaret, vilket inte aktiveras på samma sätt vid munandning.

Jag har använt skyddsmask (N95) en hel del när jag hjälpt min brorsa vid olika tillfällen, totalt under säkert flera veckors tid, att städa ur olika utrymmen på hans gård som innehållit hö, säd och koskit från tiden när det fanns djur på gården. Det är samma gård jag växte upp på, och varje sommar och höst hade jag svår allergi mot hö och säd som gjorde att jag kliade sönder huden (blir ungefär som att få brännsår). Ett år gick jag till läkaren och fick diagnosen skabb, och fick smörja in mig med en salva över hela kroppen som innehöll DDT…..det hjälpte dock föga eftersom det inte var skabb jag hade, utan var överkänslig mot damm. En stor anledning var troligtvis på grund av att jag hade en stressad andning som gjorde att jag fick ned många av partiklarna i lungor och luftvägar.

Hursomhaver, när jag hjälpte brorsan var förhållandena extremt dammiga, illaluktande och troligtvis fanns där också en hel del mögel. Så att utföra detta arbete var en intressant test på hur jag skulle reagera med tanke på min tidigare känslighet. Jag kommer ihåg att det bitvis var jobbigt att andas genom näsan, men jag körde aldrig på hårdare eller längre tid än att jag kunde andas genom näsan med skyddsmasken på.

När det blev för mycket så gick jag ut i friska luften och tog av masken en liten stund, så att jag slapp börja andas genom munnen utan kunde fortsätta genom näsan. Näsan rann en del under arbetet och efteråt kunde jag känna små retningar i halsen, men det utvecklades aldrig till någon förkylning. Och jag fick i princip ingen klåda alls.

Vid ett par tillfällen testade jag dock utan mask, för att se hur det gick om jag förlitade mig enbart på näsan. Den räckte tyvärr inte till utan då blev jag litet småsjuk (ont i halsen och feber). Kommer tyvärr inte ihåg huruvida jag fick mer klåda eller inte.

I dessa corona-influensa tider får jag många frågor om att använda ansiktsmask. Min erfarenhet av att använda ansiktsmask är begränsad till a) en timme när jag fick fotvård (där hade jag också visir) hos Annikka Rosman på Rosmans Friskvård och b) 1½ timme på kontoret – stående vid skrivbordet i 20 minuter, därefter gå en promenad i 20 minuter och därefter sitta vid mitt skrivbord i 50 minuter.

Vid fotvårdsbehandlingen fick jag ganska omgående en lättare huvudvärk, men den försvann efter ett tag. Förutom det så kändes det ok, även om jag upplevde det något svårare att andas. Efteråt kände jag mig avslappnad. På kontoret när jag stod i 20 minuter noterade jag att det var något svårare att andas med masken. Under 20-minuters promenaden med masken, vilket är samma väg som jag går flera gånger i veckan (dock utan mask), kändes det ungefär på samma sätt som när jag går promenaden utan mask. Men när jag kom till kontoret efter promenaden kände jag en lättare huvudvärk och att näsan rann litet. Inget av detta får jag normalt. Samtidigt kände jag mig avslappnad. Efter 50 minuter med masken på, sittande på mitt kontor, började jag känna mig trött så jag tog av masken, och snart kände jag mig pigg igen. Huvudvärken är något jag associerar med koldioxidträning, där jag till exempel promenerar/joggar/cyklar och förlänger min utandning så att jag tar 2-4 steg/pedaltramp på inandning och 6-20 steg/pedaltramp på utandning. Ju mer jag saktar ned min andning och/eller ökar intensiteten, desto högre risk att jag får huvudvärk. Men om jag gör samma övning flera dagar i rad, kan jag pusha mig hårdare utan att få huvudvärk, då min kropp vant sig vid det högre koldioxidtrycket. Koldioxidträningen tar mig in i harmoni-zonen, både under aktiviteten och efteråt. Självklart har jag haft munnen stängd och andats genom näsan 100% av tiden när jag haft masken på, både vid fotvården och på mitt kontor 🙂 Så även om jag har begränsad erfarenhet, så verkar det som att när jag bär en mask så är det liknande som när jag gör koldioxidträning, vilket indikerar att det är en fördel för mig att använda mask under kortare stunder. Men för många människor med försämrade andningsvanor, kan det istället ha en negativ effekt. Som jag nämnde inledningsvis säger de flesta människor jag pratat med att de upplever det svårt att andas genom näsan när de använder masken, inklusive en nära vän som är narkos-sjuksköterska. Hon är också en ”andningsnörd” som gått Instruktörskursen i Medveten Andning 3-4 gånger. Hon säger att ALLA människorna inom sjukvården, både kollegor och patienter, börjar andas genom munnen när de tar på munskyddet (inte skyddsmask N95). Så min konklusion är att mask absolut kan vara bra, särskilt under de förhållande du beskriver när luftföroreningarna i Shanghai är extrema, tillsammans med en bra andning. Kanske kan man tejpa munnen under masken!?

Ärlighet har något magiskt över sig. Det är smittsamt och inspirerande, precis som självförtroende och harmoni. En person som utstrålar ärlighet är vi trygga med att anförtro oss åt. Det är en person man kan lita på. Som håller vad den lovar. Vi känner tillit till denna person. Men vad innebär ärlighet egentligen? Att inte stjäla, innebär såklart att jag är ärlig. Men ärlighet är samtidigt mycket mer än så. Att vara ärlig är att vara sann. Sann mot mig själv och sann mot andra, ärlig med vem jag är, vad jag vill, vad jag tycker om såväl som vad jag inte vill och vad jag inte tycker om.

• Ärlighet i tanke, ord, handling, känslor gentemot oss själva och vår omgivning.
• Ärlighet gentemot mig själv och andra om mina behov, önskemål, drömmar, vad jag tycker om och är intresserad av, vad jag inte gillar och inte är intresserad av.
• Ärlighet gentemot mig själv och andra om vad som väcks inom mig i olika situationer, med andra ord – sekunden innan jag börjar redigera eller avfärda eller ersätta dem med mer positiva tankar och känslor.

Ibland kan det upplevas svårt att vara ärlig då vi inte vill göra någon annan ledsen eller besviken. Att vara ärlig innebär dock inte att vi berättar varje liten detalj i vårt innersta för alla som kan tänkas vara intresserade av att lyssna. Det innebär inte heller att påtala alla fel och brister hos någon annan. Ärlighet som inte åtföljs av snällhet och medkänsla är istället tecken på att vi saknar integritet och respekt för oss själva och andra. Det gör att vi inte når riktigt ända fram i vår kommunikation.

1. Oärlig brottsling (ljuger mycket, snattar, stjäl, sitter i fängelse etc)
2. Mestadels ärlig (”vita” lögner, överdriver, opålitlig, ändrar sig i sista sekund)
3. Ärlighet baserad på rädsla (politiskt korrekt ärlig, rädd för vad andra ska tycka)
4. Naturligt ärlig (kommer inifrån, från hjärtat, ständig kontakt med moralisk kompass)

Så hur vet vi vart vi befinner oss på ärlighetsstegen? En enkel ledstjärna är att i vårt dagliga liv i en given situation dels lägga märke till vad som väcks inom oss och dels notera hur vi agerar på det som väcks inom oss. Vilka känslor kommer upp till ytan? Rädsla, ilska, glädje? Vilka tankar poppar upp? Katastroftankar, nyfikenhet? Hur reagerar vår kropp? Ont i magen eller kanske en pirrande känsla i magen?

Min uppfattning är att ärlighet på nivå fyra är en bristvara i dagens samhälle, där merparten av oss befinner oss på nivå två och tre. Vi kanske inte ens är medvetna om att nivå fyra existerar. Genom att försöka vara så ärlig som möjligt så inspirerar du andra människor i din omgivning att också bli mer ärliga. Den enklaste sättet att klättra upp på ärlighetstrappan är att bli nyfiken på dina reaktioner och beteenden och bestämma dig för vilka du vill ha kvar eller förändra.

I takt med att vi förbättrar vår andning så får vi allt bättre kontakt med vårt inre och vår moraliska kompass. En långsam, låg och liten andning in och ut genom näsan där utandningen är litet längre än inandningen, tar oss från sympatikus (kamp/flykt/frys) till parasympatikus (avslappning/återhämtning/matsmältning), vilket ökar aktiviteten i vagusnerven som binder ihop hjärta, hjärna och mage.

Befinner vi oss mestadels i sympatikus så kommer vår utveckling att präglas av fokus på överlevnad medan när vi befinner oss i parasympatikus så är vår utveckling fokuserad på att växa som människa. När vi med hjälp av andningen saktar ned tempot i hjärnan möjliggör det en ökad förmåga att se mönster och samband och få nya insikter om ärlighet och vår moraliska kompass.

Steg 1 – Oärlig brottsling

10-20 års ålder. När jag växte upp hade jag väldigt svårt för att skilja på rätt och fel. Jag åkte fast första gången för snatteri när jag var tio, vilket var i slutet på 1970-talet. Vi hade samlats ett gäng killar vid idrottsplatsen för fotbollsträning, men då tränaren inte dök upp föreslog jag att vi skulle cykla till affären och snatta godis. Min lillebror Chrille, klok och förståndig som han var, ville inte, men en av de andra killarna följde med. När vi kom hem så berättade min bror för morsan, Karin, vad jag gjort och det blev stort rabalder och skolan kopplades in. Jag nekade först men efter ett par dagar där jag gått omkring och våndats och burit på en stor klump i magen erkände jag till slut för min mamma, vilket var en enorm befrielse. Jag kommer ihåg att min fröken Viola, då 63 år och djupt religiös, var mycket upprörd och gav mig skarpa förmaningar och sa ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål”.

Även om denna händelse gjorde att min brottsbana fick ett tillfälligt stopp så hade min moraliska inre kompass inte ändrats nämnvärt. Sakta men säkert så började jag falla tillbaka till tidigare mönster. När jag gick på gymnasiet brukade jag till exempel snatta hårspray till en klasskompis som både hade ont om pengar och överkonsumerade hårspray. När jag var 18 år snattade jag en hårtork för att ge till syrran, Cia, i födelsedagspresent. Jag åkte fast och fick dagsböter. Händelsen satt i ett tag, men det var ändå inte tillräckligt för att min moraliska kompass skulle ändras permanent.

Jag rättfärdigade mina handlingar för mig själv med att personerna som ägde affärerna som jag snattade i, ändå var så rika så det var inte mer än rätt att de delade med sig av sina rikedomar till mig. Samtidigt är ju saker och ting dock sällan enbart svart eller vitt och i mitt fall hade jag även en annan, mer generös sida. Jag stal ju inte från fattiga till exempel. Tvärtom, när jag var med min familj i USA som 19-åring stötte jag för första gången i mitt liv på tiggare. Jag kände stort medlidande och gav dem av mina fickpengar. Jag blev dock litet villrådig när jag insåg att jag inte kunde ge till alla tiggare eftersom de aldrig tog slut.

När jag var 20 år var jag anställd på ett altiallo-företag som utförde olika tjänster åt företag som städning, flyttning, rivning, montering. Jag jobbade med att montera upp hyllor på ett lager som Ericsson byggde upp. Från början var lagret tomt, men i takt med att hyllorna kom upp så började lagret fyllas på med produkter. Till slut blev frestelsen för stor och en dag smugglade jag med mig en liten telefonväxel hem. Inte för att jag hade någon som helst nytta av den, men den såg cool och tekniskt avancerad ut. En av mina arbetskollegor berättade för chefen och naturlig nog fick jag omgående sparken.

Steg 2 – Mestadels ärlig

20-29 års ålder. I och med att jag fick sparken så var min brottsbana lyckligtvis över och under ett antal år var jag mestadels ärlig. Gränsen gick vid litet ”vita lögner” här och där eller att undanhålla information, slira litet på sanningen och att överdriva, men också otrohet och relationer med gifta kvinnor. Jag var också väldigt intresserad av positivt tänkande och tankens kraft, vilket jag i efterhand kan se att det många gånger innebar att jag var oärlig mot mig själv och vad jag innerst inne tyckte och kände. Bara man tänker positivt så löser det sig, tänkte jag. Men, njet, så funkar inte livet riktigt.

Steg 3 – Ärlig, men den kommer från rädsla

29-49 års ålder. Efterhand som åren gick efter händelsen då jag fick sparken, och även om jag tyckte att det satt sina spår och jag nu minsann var ärlig, så kände jag någonstans inom mig att det måste finnas en nivå till av ärlighet. När jag var 29 år ingick jag därför ett nyårslöfte med min bonusdotter Emily. Jag var övertygad om att jag gjorde det för hennes skull, för att hjälpa henne hitta sin moraliska kompass fullt ut så att hon inte skulle riskera att halka in på samma oärliga spår som jag. Men som med mycket annat här i livet så är det i första hand för vår egen skull vi gör något. Något som många som utbildat sig till Andningsinstruktörer hos mig bekräftar. De anmäler sig till kursen för att få kunskap om andning som de kan delge sina klienter. Men under resans gång upptäcker de att de i första hand går kursen för sin egen skull då de själva behöver förbättra sin andning.

Så jag upptäckte ganska snabbt både att jag varken var särskilt ärlig eller att nyårslöftet var för någon annan än mig själv. Jag tog nyårslöftet på allra största allvar och det var starten på en häftig resa. Jag drog det så långt som att om någon ställde en fråga om något jag sagt eller gjort, fast ingen sett det, så var jag tvungen att svara uppriktigt och ärligt. Det spelade ingen roll om sannolikheten att någon skulle fråga var mindre än en på miljonen. Oavsett så skulle jag ju vara ärlig och tvingas stå till svars för mina handlingar. Det innebar många gånger att jag tänkte flera steg framåt och avstod från att säga eller göra saker som i förlängningen skulle kunna leda i en riktning jag inte ville stå till svars för.

Nyårslöftet var jättejobbigt de första månaderna, dels på grund av insikten att jag inte alls var så ärlig som jag hade trott, och dels på grund av de inre konflikterna och förhandlingarna med mig själv om huruvida jag skulle göra eller säga olika saker eller inte.

Över tiden så började jag kommunicera på ett annat, mycket ärligare, sätt. Jag gjorde mig av med kopierade DVD-filmer och slutade ladda ned program på datorn olagligt och sakta men säkert gick det upp för min omgivning att jag hade förändrats. Mitt rykte som förföljt mig sedan jag var liten om att jag alltid fuskade när vi spelade monopol, kortspel, tävlade, gick tipsrundor etc. började så sakteliga förändras. Eller att jag inte höll vad jag lovat. När det började falla på plats började min omgivning lita på mig mer och mer.

Steg 4 – Naturlig ärlig från hjärtat

49+. Under många år var ärligheten som grundlades med nyårslöftet alltid närvarande. Men sakta, sakta började jag komma tillbaka till gamla mönster och glida litet på sanningen, till exempel strunta i att betala p-avgift, vilket jag motiverade med att det är spännande att ”living on the edge”, eller att sätta upp ett restaurangbesök eller någon annan mindre avgift på mitt företag. Givetvis var det då dags att attrahera in en ny läromästare i mitt liv, ”kastrullmannen”, vilket skedde hösten 2018. En gång varje år åker jag till Upplands Väsby köpcentrum för att få en underskrift av min kollega Cecilia som är styrelseledamot i Andningsfonden. Denna hösten hade jag redan besökt henne och fått underskriften så att jag kunde ta med årsredovisningen till England för underskrift av den andre styrelseledamoten Bill. Såklart glömde jag ta med dokumenten till England, så jag fick skriva ut nya när jag var på plats i England.

Således när jag kom hem från England hade jag nu Bills underskrift, men saknade Cecilias, vilket återigen förde mig till Upplands Väsby köpcentrum. Väl där, träffade jag en man på parkeringen, som sa att han var från Schweiz, på väg till Arlanda för att flyga hem. Han hade ställt ut på mässa och hade ett par kastrull- och knivset över som han undrade om jag ville köpa då han inte kunde ta dem med på planet. Även om det ringde någon liten varningsklocka någonstans djupt där inom mig, var en av mina första tankar – ”Perfekt, det här kan jag ta på företaget och ge till mina snart flygfärdiga ungdomar i julklapp.” Efter en del dividerande och prutande betalade jag 4500:-, som jag tog ut från bankomaten från mitt företagskort, för två knivset och ett kastrullset. När han fått pengarna försvann han med ett däcktjut fortare än en avlöning. Visitkortet var såklart bluff och varken telefon, e-mail eller hemsidan funkade. Så något kvitto fick jag aldrig utan fick bokföra det som privatuttag. Kvalitén på produkterna var tyvärr heller inte något som imponerade, vilket ju inte var helt oväntat.

Jag insåg att jag blivit lurad och när jag gått igenom känslorna av att vara förbannad på mig själv för att vara så dum och lättlurad och förbannad på skojaren för att han var så oärlig, kom jag till acceptans, och därefter kunde jag skratta åt händelsen, och även tycka synd om skojaren som troligtvis inte mådde så bra innerst inne av sitt yrkesval, för att slutligen landa i en nyfikenhet på om det fanns något som händelsen hade att säga mig. Och det hade den! Nästa morgon vaknade jag upp till insikten att mitt nyårslöfte 20 år tidigare var baserat på rädsla. Jag hade visserligen varit väldigt ärlig, men en anledning till ärligheten var att jag var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om jag tvingades stå till svars för mina handlingar.

Händelsen med ”kastrullmannen” fick mig att inse att det fanns en nivå till av ärlighet och det var det han ville visa mig – att vara ärlig för att jag vill, för att det är vårt naturliga tillstånd. Så slutligen kunde jag betrakta händelsen utifrån tacksamhet och se kastrullmannen som en läromästare som hjälpte mig att utvecklas.

Det slutliga testet fick jag häromveckan, i maj 2020. I januari samma år hade jag upptäckt att min cykel blivit stulen – i det låsta cykelgaraget på jobbet! Cykeln hade jag låtit stå i garaget i flera veckor i tron att den var i säkert förvar där, men icke! Lyckligtvis fick jag tillbaka 8 295:- från försäkringsbolaget, så händelsen kostade mig bara en femma då min nya cykel kostade 8 300:-. MEN, så en dag så såg jag en gammal förlegad notis i cykelgaraget om att märka sin cykel då hyresvärden skulle göra en rensning av garaget vid årsskiftet.

Det tog ett par dagar innan polletten trillade ned och jag insåg att det fanns en möjlighet att min gamla cykel trots allt inte var stulen. Jag kontaktade vaktmästaren och mycket riktigt, han hade ställt undan min cykel när de rensade garaget. Vilken lycka 😊! Nästan omgående infann sig dock ett dilemma. Nu hade jag ju två cyklar och jag hade också fått en massa pengar från försäkringsbolaget. En tanke som snabbt dök upp var att försäkringsbolaget har så mycket pengar så det spelar ingen roll om jag kontaktar dem eller inte. Exakt samma argument som jag använde i mina tonår, och ännu yngre, för att det rättfärdiga för mig själv att det var ok att snatta från de rika affärsägarna.

Jag frågade min kloke bror Chrille om han tyckte att jag skulle kontakta försäkringsbolaget och säga att jag återfunnit den stulna cykeln jag fått ersättning för, eller bara strunta i det. Han sa att om jag väl börjat fundera på hur jag skulle göra, så var kanske ändå det allra bäst att kontakta försäkringsbolaget för att få ro i själen.

Jag höll med, men invände samtidigt att jag hade ett försäkringsärende i höstas som jag aldrig anmälde, som också hade landat på ca 8 000:-, så kanske kunde dessa två händelser ta ut varandra!? Denna händelse är visserligen ett sidospår, men så osannolikt, så jag väljer att berätta, enjoy 🙂

En söndagskväll var jag på Coop Stormarknad och handlade och när jag kom ut till parkeringen hade någon stuckit en kniv i mitt framdäck…jag försökte fixa det genom att pumpa in lagningspasta i däcket med hjälp av en kompressor, vilket ju är sättet att hantera punktering nuförtiden eftersom bilarna inte har reservdäck längre. Efter 10 minuter fruktlösa försök insåg jag att det inte var jag som gjorde något fel med lagningspastan/kompressorn, utan det helt enkelt var hålet i däcket som var för stort, jag kunde få in pekfingret, så det blev inget tryck i däcket. Vad händer då? Jo, en kille går förbi och säger att han kan hjälpa mig då han äger en verkstad 200 meter bort. Jag köper ett däck av honom för 800:-, som han sätter dit på fälgen och därefter balanserar han också däcket. Visserligen var däckstorleken inte helt korrekt, så jag kommer behöva köpa ett nytt däck senare, men jag bedömer ändå att det är det bästa alternativet då jag slipper få bilen stående på Coop och ta mig till och från Coop nästa dag, hitta en verkstad i närheten med rätt däckstorlek, vänta medan de fixar det osv.

Några dagar senare köpte jag ett nytt däck vilket kostade 1 500:-. Därefter åkte jag till Bilia för att köpa en ny burk med lagningspasta, så att jag kan laga däck igen ifall jag återigen skulle få punktering. Då burken med lagningspasta sitter kvar på kompressorn säger killen på Bilia att det finns en risk att jag måste köpa en ny kompressor också, för 2 000:-, då den kletiga pastan kanske har torkat i. Jag sätter mig ned i Bilias kundmottagning och i väntan på min tur försöker jag skruva av pastan från kompressorn så att jag kanske kan undvika att behöva köpa en ny kompressor. Men i burken är det tryck kvar och när jag skruvar av den så exploderar den rätt i ansiktet på mig.

När jag tittar upp ser jag hur den gulfärgade, kletiga pastan hamnat överallt – på väggar, golv, stolar och på mig. Det måste ha sett riktigt komiskt ut haha, förutom för Bilia-killen såklart som kommer ut och muttrar om att det där skulle jag inte ha gjort. Min jacka, tröja och byxor blir alla förstörda, såväl som två fåtöljer som jag får åka till IKEA och köpa. Totalt kostade mig hela kalaset med däck, stolar, kompressor, nya vinterjacka etc. ca 8 000:-. Men då jag hade enormt mycket att göra under hela hösten och det var många olika parter inblandade med kvitton hit och dit, så orkade jag inte fullfölja ärendet med försäkringsbolaget.

Så för att återknyta till cykelstölden, när jag gick och la mig på kvällen då jag fått tillbaka min ”stulna” cykel, så funderade jag alltså på om jag skulle strunta i att kontakta försäkringsbolaget och ”kvitta” dessa händelser mot varandra. Egentligen var det dock aldrig något seriöst övervägande, innerst inne visste jag att det enda rätta var att ringa upp försäkringsbolaget och berätta vad som hänt, vilket jag gjorde nästa dag. Min kontaktperson uppskattade att jag ringde och sa att hon ville ha 5 000:- för cykeln, annars skulle de komma och hämta den. Jag lyckades pruta ned det till 4 000:- och när jag fått fakturan betalade jag den omgående.

Den återfunna cykeln har nu blivit en perfekt födelsedagspresent till min son Eric, som har börjat plugga. Det finns en viss symbolik i det hela då jag som 18-åring åkte fast när jag skulle ge min syster stöldgods i födelsedagspresent, medan denna gången har jag gjort rätt för mig och ger min son en ärligt inhandlad cykel på hans 21-årsdag. Hade jag däremot inte betalat så hade ju även cykeln varit stöldgods.

Och för att ytterligare knyta ihop säcken. Två dagar efter att jag skrivit denna artikeln var jag hos min frissa Gun. Förutom min bror var Gun den enda personen som jag berättat hela den dråpliga historien för, och mitt dilemma med huruvida jag skulle kontakta försäkringsbolaget eller inte. Bland det första hon sa var att hon tänkt mycket på ärlighet sedan vi träffades senast. Hon sa att vårt samtal en månad tidigare hade inspirerat henne att agera mer ärligt vid en händelse på golfbanan än vad hon skulle gjort annars.

Efter besöket hos frissan åkte jag tillbaka till kontoret och strax därpå ringde en man och sa att han älskade att använda Relaxatorn, men kände samtidigt att ha inte fick ro i själen när han använde den, då han på grund av olika omständigheter inte hade betalat fakturan när han köpte den flera år tidigare. Nu ville han göra rätt för sig och betala, vilket han gjorde. Därmed kändes det som att min ärlighets-cirkel är sluten.

Alla bär vi inom oss fröet att nå till nivå fyra – ärlighet från hjärtat för att det är naturligt. Det jag hoppas du tar med dig från denna berättelse är att inte vara för snabb med att döma och fördöma andra. Låt oss istället inspirera varandra till mer ärlighet. Även om vi stöter på personer som gör tokiga saker så bär de också på fröet inom sig för att kunna utveckla högre nivåer av ärlighet. För egen del så betyder det inte nödvändigtvis att jag befinner mig på nivå fyra av ärlighet hela tiden, utan jag glädjs mer åt insikten att nivån existerar och att jag strävar efter att vara där så ofta som möjligt.

Vi kan betrakta många andra aktiviteter från samma perspektiv som de fyra stegen av ärlighet, exempelvis rörelse:

• Steg 1: Soffpotatis. Stillasittande, minimalt med rörelse, bekväm
• Steg 2: Rör på sig litet, förhållandevis inaktiv.
• Steg 3: Tränar och rör på sig en hel del, men gör det utifrån rädsla för att bli gammal, sjuk etc. Svårt att lyssna på kroppen utan kör över den gång på gång, vilket resulterar i skador och sjukdomar. Livet är en tävling.
• Steg 4: Rör på sig för att det är naturligt. Mår bra både under själva aktiviteten såväl som efteråt. Lyssnar på kroppen och blir sällan sjuk eller skadad.

Även coronaviruset kan vi betrakta utifrån de fyra stegen. En av de mest anmärkningsvärda sakerna som präglat de senaste månaderna är det stora mått av hänsynstagande och solidaritet där väldigt många människor runt om i världen tänker på att inte smitta gamla, svaga och sjuka. Handlingarna är dock fortfarande i stor utsträckning på nivå tre eftersom de har sin grund i rädsla – rädsla för att dö, rädsla för att smitta andra osv. Nivå fyra innebär att vi är solidariska, samarbetsinriktade, hänsynstagande för att vi vill, för att det är vårt naturliga tillstånd, i linje med vår innersta kärna.

Mängden onaturliga kemikalier i mat, luft och vatten blir bara fler och fler. Det är en enorm ökning, där tusentals nya kemikalier introduceras varje år, många av dem otillräckligt testade. I en nyutkommen FN-rapport konstaterades att var tredje barn i världen, eller 800 miljoner barn, har blynivåer i blodet som överstiger gränsvärdet på fem mikrogram per deciliter. Därför är det klokt att försöka minska exponeringen för kemikalier så mycket som möjligt. Många deodoranter innehåller aluminium, som visserligen är ett effektivt sätt att täppa till svettporerna under armarna så att vi inte svettas eller luktar, men om vi frågar vår kropp skulle den troligtvis varken vilja ha detta ämne under armarna eller förhindra svettporerna från att fungera som det är tänkt.

Anledningen till att vi svettas under armarna är för att bli av med en del av överskottsvärmen. Ett alternativ till att spraya eller rulla aluminium under armarna är att tillverka din egna deodorant baserad på bikarbonat och valfri eterisk olja, till exempel lavendel eller eukalyptus.

Vad är det som gör att vi luktar under armarna? Illaluktande svettlukt kan uppstå av viss mat och dryck och om vi har sjukdomar och tar mediciner. Normalt luktar dock inte svett, utan lukten uppstår från bakterier som lever under armarna. När bakterierna äter gamla hudceller i armhålan avges ett surt ämne som heter trans-3-Methyl-2-hexenoic acid (TMHA). När TMHA mixas med vatten och luft så uppstår lukten.

Bikarbonat reagerar med det sura TMHA, vilket neutraliserar lukten samtidigt som koldioxid bildas. Allt du behöver för att göra din egna deodorant finns att köpa på Natrukosmos >>

• Flaska 100 ml. Kostnad 5:-
• Pump till flaska. Kostnad 5:80:-
• Bikarbonat 1 kg. Kostnad 32:-. Räcker till ca 500 st 100 ml deodorant-flaskor.
• Valfri eterisk olja, exempelvis lavendel 10ml. Kostnad 98:-. Räcker till ca 100 st 100 ml deodorant flaskor.

Recept deodorant: Fyll 100 ml-flaskan med vatten. Häll i två kryddmått (2 gram) med bikarbonat och ca 5 droppar av lavendel-oljan. Välj den eteriska olja och antalet droppar beroende på vad och hur starkt du vill att din deodorant ska lukta.

Kostnad lavendel-deodorant: Flaska plus pump: 10,80. Bikarbonat: 0,06:-. Lavendel:  0,98. Summa 1:a flaskan: 11,8 kr, 2:a flaskan: 1,0 kr.

Skaka flaskan litet innan användning.

• Munspray. Om du har dålig andedräkt kan en dusch med bikarbonat vara en miljövänlig och effektiv lösning.
• Toalettdusch. Spraya på toaletten efter att du gjort dina behov för att neutralisera lukten.
• Skor, gympapåse. Dålig lukt i skor, gympapåsar och ryggsäckar kan enkelt neutraliseras genom att spraya bikarbonat på.
• Blomdusch. Spraya blommorna om du har problem med angrepp, då bikarbonat gör att bladen får ett högre pH, vilket minskar svampsporernas möjligheter att växa. Blanda 1 matsked (15 gram) bikarbonat i 1 liter vatten.
• I kylskåpet. Ställ en burk med bikarbonat i kylen. Lukten i din kyl består av matpartiklar som far runt och istället för att sätta sig på annan mat kan de binda till bikarbonaten. Byt efter ett par månader.
• Återvinning. Ställ en burk med bikarbonat under diskbänken där du har din återvinning då de illaluktande luftpartiklarna binder till bikarbonaten. Byt efter ett par månader.
• Få bort bekämpningsmedel. Lägg frukt eller annan mat som varit besprutad i bikarbonat för att få bort bekämpningsmedlet. Använd 1 matsked (15 gram) bikarbonat till 1 liter vatten.

En studie visade att bikarbonat var effektivare för att avlägsna rester av bekämpningsmedel hos äpplen än det kommersiella sköljmedlet Klorox. Efter 15 minuter i bikarbonat så var nästan all bekämpningsmedel neutraliserad.

Bikarbonat är alltså verksamt mot svamp, bakterier, bekämpningsmedel och lukt. Vi har också stora mängder bikarbonat i vår kropp. En person som väger 70 kg har normalt cirka 120 liter koldioxid i kroppen. Hur kan vi ha 120 liter av något i kroppen kanske du undrar, och det är för att koldioxid är en gas och gas väger inte lika mycket eller tar lika stor plats som vätska. Exempelvis innehåller en Sodastream gascylinder, som ju är förhållandevis liten, cirka 360 liter koldioxid. Trycket är visserligen mycket högre i Sodastream cylindern än i vår kropp, så jämförelsen haltar litet, men, men..

Merparten av koldioxiden, 70-80%, färdas runt i vår kropp som bikarbonat. Den stora mängden bikarbonat utgör en viktig buffert för att kroppen ska kunna upprätthålla korrekt pH i olika delar av kroppen – magsäcken pH 1,5-3, huden pH 5,5, tunntarm pH 7-9, blod pH 7,4 etc.

Om bikarbonat är verksamt mot alla dessa saker utanför vår kropp, är en relevant fråga om det kan ha liknande funktioner i vår kropp? Det är absolut tänkbart. Men vad händer om vi har mindre bikarbonat i vår kropp än önskvärt? Det är tänkbart att vår förmåga att hantera svamp, bakterier, bekämpningsmedel och andra kemikalier vi exponeras för minskar.

Ett viktigt syfte med vår andning är att upprätthålla balans mellan syre och koldioxid. Många har en livsstil som innebär att koldioxidtrycket, och därmed bikarbonatbufferten, i kroppen är lägre än vad som är optimalt. Dels är det vanligt med en snabbare andning än önskvärt, vilket innebär att vi andas ut för mycket koldioxid, och dels är det vanligt att vi rör på oss för litet, vilket innebär att tillverkningen av koldioxid minskar, eftersom koldioxid bildas under ämnesomsättningen som ju är högre när vi rör på oss jämfört med när vi är inaktiva.

Som vi diskuterade inledningsvis så kan mat och dryck såväl som sjukdomar och mediciner påverka vår svettlukt. Kan det vara så att även den kroppslukt vi avger påverkas av vår bikarbonatbuffert? Jag vet inte och nu spekulerar jag visserligen hej vilt, men det är tänkbart att mat, dryck och mediciner leder till en försämrad andning som sänker koldioxidtrycket och att det är de lägre nivåerna av bikarbonat i kroppen som gör att lukten inte kan tas om hand inuti kroppen, utan istället svettas vi ut den.