Föreläsningen är nu fullbokad, men du kan sätta upp dig på reservlista.

Anders Olsson är en passionerad andningsnörd som tror att han kan förändra världen till en mer kärleksfull plats genom att inspirera människor till att förbättra sina andningsvanor. Han älskar att träna och sprang en gång ett halvmaraton med silvertejp över munnen, bara för att visa att det är möjligt att springa och endast andas genom näsan.

Anders är grundare av Medveten Andning, en metod han lär ut genom olika produkter och via föreläsningar, kurser och på sin mottagning till “alla som andas” – enskilda individer, barn, idrottare, tränare, terapeuter, coacher, läkare, fysioterapeuter och annan sjukvårdpersonal. Han har skrivit boken Medveten Andning – grunden för hälsa, energi och harmoni, tagit fram Relaxator Andningstränare, sovtejpen sleep Tape och nu senast BreathIQ.

Anledningen till James Sverige-besök är för att spendera några dagar med Anders Olsson och intervjua honom för sin nya bok om andning. Bokens ifallsvinkel är “en journalists objektiva syn på vår andning och dess eventuella koppling till hälsa och ohälsa”. För andningsboken intervjuar James både andningsexperter inom sjukvården, ledande forskare på Stanford och andra forskningsinstitut och “Do-It-Yourselfers” som Anders. En väldigt viktig infallsvinkel i boken blir den praktiska delen där James ska både andas så “tokigt det går” under ett par veckor och därefter så bra det går under ett par veckor.

BreathIQ är en unik apparat som mäter olika substanser i utandningsluften för att avläsa hur det står till i kroppen, ungefär som en alkoholmätare ger en uppfattning om mängden alkohol i blodet. I samband med föreläsningen visar vi produkten för första gången.

BreathIQ mäter bland annat koldixoid, syre, andningsfrekvens, andningsvolym, andningsuppehåll (apné), andningsrytm, kvävemonoxid (NO), ämnesomsättning och energikälla (hur mycket fett respektive hur mycket socker). Mätningarna avslöjar tillståndet i din kropp på ett sätt som inte varit möjligt tidigare.

Det unika med BreathIQ är dels att det är så många olika saker som mäts och dels möjligheten att kombinera alla dessa data till en större helhetsförståelse för vad som faktiskt händer i kroppen. Hur andas ett barn med ADHD, eller hur påverkas vår andning och andra data av en actionfilm, dataspel och mobilsurfande, en liter coca-cola, en cigarett, två glas vin, osv.

BreathIQ är består av en liten enhet som du kan ha i fickan eller fästa i en hållare på armen. Mätningen sker i utandningsluften och datat samlas upp via en näsgrimma eller en andningsmask, för den som andas genom munnen eller vid exempelvis ett test på testcykel. Den insamlade datan skickas vidare till din mobiltelefon (iPhone eller Android) så att du kan se i realtid hur värdena påverkas av dina förehavanden.

Enbart biljett

290 krLäs mer

Biljett + Relaxator-paket

640 kr 390 krLäs mer

Biljett + Bok/Relaxator-paket

740 kr 490 krLäs mer

Sommaren 1992 var jag 23 år och hade då redan drivit eget företag i flera år. Det gick väl sisådär…..min affärspartner hade nyligen lämnat mig, det fanns inga förväntade intäkter och jag saknade fokus då affärsidén var väldigt spretig och otydlig. Min checkkredit, som det hette på den tiden, var på 100 000:- och min farsa hade gått i borgen för beloppet. Kontot visade på minus -99 716:-, alltså endast 284:- kronor kvar att utnyttja. Så, summa summarum var det ganska nattsvart.

Min drivkraft var att jag minsann skulle visa att jag dög någonting till och att jag var tillräckligt smart och energisk för att kunna bygga upp ett framgångsrikt företag. Jag skulle bli miljonär innan jag fyllde 30 och hela min identitet och min självkänsla var förknippad med att jag drev eget. Därför blev pressen och stressen allt större i takt med att min dröm om att bli rik tedde sig alltmer avlägsen ju sämre det gick och ju längre nedåt i källaren jag sjönk. I denna nedåtgående ekonomiska spiral blev jag mer och mer handlingsförlamad.

Jag hade läst massor av böcker om att tänka positivt, sätta mål, affirmera det jag ville uppnå och att jobba hårt för att lyckas. Jag hade hängt upp stora lappar runt hela min lägenhet med det ena kloka citatet efter det andra för att ständigt påminna mig om hur jag skulle tänka och agera. Jag trodde helhjärtat på att tankens kraft var lösningen på alla problem.

Men att använda viljestyrka och tvinga mig till att jobba hårdare hade ingen större effekt. Mina tankar utgjorde snarare en belastning som slog knut på mig själv och hindrade mig från att ta ett steg tillbaka och tänka klart. Och för den delen så jobbade jag redan sedan flera år tillbaka väldigt, väldigt mycket, med oräkneliga sena kvällar och nätter. Men eftersom jag fortfarande var kvar i samma onda stresscirkel blev resultatet att jag tvekade inför beslut eller helt enkelt tog felaktiga beslut och fokuserade på fel saker. Jag jobbade hårt, men i helt fel riktning. Ungefär som en spelmissbrukare som spelar alltmer desperat för att vinna tillbaka förlorade pengar.

Genombrottet kom när jag slutade intala mig att allt skulle gå bra. Då var det som att jag vaknade upp från ett alkoholrus och nyktert kunde se mig själv i spegeln och ärligt ställa mig frågan – ”Ok, Anders jag vet att det här med eget företag är viktigt för dig, jag vet att du vill visa omvärlden att du duger någonting till, att du minsann vill visa vad du är kapabel till. Men handen på hjärtat, vad är det värsta som kan hända?”.

När frågan fått sjunka in och jag verkligen började tänka kring vad det absolut värsta som skulle kunna hända var, insåg jag att det inte var så farligt. Jag skulle bli skyldig farsan 100 000:- och jag skulle tvingas erkänna för mig själv och omgivningen att jag tyvärr inte klarade av att bygga ett företag. Jag skulle behöva skaffa mig ett jobb och förhoppningsvis kunna betala av skulden till min far inom ett år för att sedan lägga det bakom mig.

Den här enkla frågan ”Vad är det värsta som kan hända?”, blev en enorm lättnad. Stressen och pressen bara rann av mig. Helt plötsligt kände jag mig fri. Demonerna var som bortblåsta när jag accepterade det faktum att mina dagar som egen företagare eventuellt var räknade. Så vad hände sedan då? Jo, jag hittade tillbaka till glädjen och började göra det jag är bra på – att ta ut en riktning och nöta på och vara uthållig med det jag bestämt mig för, men nu med en helt annan attityd, kreativitet och glädje.

2-3 veckor senare hörde Lunds Universitet av sig, mer eller mindre från ingenstans och gjorde en beställning på flera hundra tusen. Det blev vändpunkten och när jag träffade dem några månader senare slöt vi ett avtal som var värt miljonbelopp varje år. Det är mycket möjligt att det hade hänt ändå, men helt ärligt så tror jag inte det. Frågan jag ställde till mig själv fick mig att gå från rädsla för att misslyckas till att skapa utifrån glädje och inspiration.

Att acceptera det värsta som kan hända är ett effektivt sätt att minska stress och rädsla. Det gör att vi kan ta oss ur ett tillstånd av handlingsförlamning och istället ge oss tillgång till vår kreativitet och inre styrka. Det kan med framgång tillämpas i många situationer.

Att acceptera ger också immunförsvaret en boost. Vårt immunförsvar är oerhört kraftfullt för att återställa vår hälsa och det fungerar som allra bäst vid vila, avslappning och återhämtning. Därför anses acceptans vara väldigt viktigt vid till exempel cancerbehandling. Att acceptera för sig själv att jag kan dö.

Att acceptera är inte detsamma som att ge upp, tvärtom hjälper det oss att sänka stressen så att vi kan hitta lösningar. När vi gör det omvända och tänker i termerna av att vi ska bekämpa vår sjukdom, till exempel fuck cancer, befinner vi oss istället i stress och kamp/flykt, vilket minskar aktiviteten i immunförsvaret.

Från ett andningsperspektiv innebär acceptans att vi minskar stress och press och spänningar, vilket har en positiv påverkan på vår andning som blir mer avslappnad istället för stressad och spänd. Vi kan också med fördel använda Medveten Andning som ett verktyg för att öka vår förmåga att bli mer flexibla och kunna acceptera det som sker.

I vårt samhälle har vi en stark tilltro till teknik, särskilt vi män. Det finns mängder av olika tekniska lösningar för att enkelt visa vårt blodtryck, puls, syrgasmättnad, kondition, blodsocker, sömnkvalité osv. När de olika hälsoparametrarna presenteras digitalt på en klocka, mobiltelefon, dator eller annan apparat så ökar chansen att vi tar det på allvar. Men när vi vill få information om vår andning är utbudet antingen väldigt skralt eller så är de bakomliggande formlerna helt enkelt för dåliga för att ge ett korrekt resultat.

Alltsedan jag började med Medveten Andning 2009 har jag drömt om en apparat som kan visa svart på vitt för mina klienter hur de faktiskt andas. Så när jag under 2012 inledde ett samarbete med en professor från Linköping som var i slutfasen av att utveckla en produkt för att mäta andningsfrekvens, syrgasmättnad m.m. kändes det som att min lycka var gjord.

Efter 1½ år av utveckling och validering, där vi bland annat gjorde en studie på Karolinska med ett gäng fridykare som höll andan, var vi redo att ta nästa steg och kommersialisera produkten. Våren 2014 tog vi in en investerare, som också var en nära vän till mig. Vi hade några inledande möten och diskussioner som var mycket givande. Investeraren bidrog inte bara med pengar utan också med stor kunskap då han under många år jobbat som framgångsrik konsult.

Även om det fanns en ökande tveksamhet som gnagde inom mig kring vårt nya samarbete, lät jag det inte komma upp till ytan. Pengar var precis vad som behövdes, både i projektet med den nya apparaten, men också för min egna del. Intäkterna på Medveten Andning hade sjunkit under det senaste året då jag hade lagt ett stort fokus på att översätta bok och hemsidan till engelska. Så det började bli riktigt skralt i kassan.

Jag är väldigt sällan sjuk, men under påskhelgen, ca 1½ månad efter att vi inledde samarbetet med min vän investeraren, fick jag en rejäl tandvärk. Värken satt i under fyra dagar och då jag hade väldigt svårt att sova på grund av smärtan kände mig rejält matt. Jag tillhör dem som tycker att det här med att bli sjuk inte nödvändigtvis är av ondo och att det betyder att jag ska göra allt, oavsett om det är att ta mediciner, kosttillskott eller mormors huskur, för att bli frisk så fort som möjligt.

Min inställning är att när vi är sjuka så får vi ett annat perspektiv på saker och ting vilket ger möjlighet till nya insikter. Min tandvärk gav mig till exempel insikten att 15 minuter med Relaxatorn gav mig två timmars sömn och var lika effektivt som en alvedon.

En vecka senare var det dags att åka till USA. Äntligen var det dags att lansera mitt koncept på engelska! Jag hade 10 föreläsningar på 11 dagar, bland annat på Ericsson i Dallas, och en TV-inspelning i Boulder där jag blev intervjuad av Regina Meredith för Gaia. Under en stor del av de två veckorna jag var i USA hade jag ont i magen. Magsmärtorna började ganska omgående när jag kom dit och jag tänkte i början att det kanske var stressrelaterat och hade med mina föreläsningar att göra.

Sakta men säkert började jag dock fundera på om det inte hade med investeraren att göra. Det är inte det att jag inte kan samarbeta, men som egen företagare i 25 år har jag vant mig vid att bestämma i ganska stor utsträckning. Eftersom investeraren satt på pengarna var det dock han som fick sista ordet ”Nej, det där vill jag inte spendera mina pengar på”. Eftersom projektet behövde en finansiär, jag var i behov av pengar samt att det var en nära kompis så fortsatte jag dock att blunda för det min kropp försökte tala om för mig.

Magproblemen kommer säkert gå över när jag kommer hem från USA, intalade jag mig. Men det gjorde de inte, tvärtom – de ökade. Jag kom hem på en torsdag och några dagar senare, måndag morgon klockan sex skulle jag och min investerar-kompis åka till Linköping för att träffa professorn. Natten mellan lördag och söndag sov jag väldigt litet på grund av magen och natten söndag till måndag sov jag överhuvudtaget ingenting då jag hade så ont.

Vid halvsex på morgonen ringde jag min kompis och sa att jag tyvärr var tvungen att ställa in och att han fick åka själv. När jag lagt på luren var smärtan i princip borta och jag somnade omgående och sov i flera timmar. När insikten sjönk in fullt ut kunde jag ta bort skygglapparna och börja tänka logiskt och inse att jag skulle lyssna på min kropp som försökte säga mig att detta inte var ett samarbete jag skulle fortsätta med.

Så någon vecka senare hade vi avslutat samarbetet. Jag drog mig ur och min investerar-kompis och professorn fortsatte. Tyvärr tog det knäcken på vår kompisrelation och vi har ingen kontakt idag.

En intressant iakttagelse är att efter jag lämnat projektet så började Medveten Andning ta fart på allvar och när jag nu, tre år senare, tittar tillbaka är det uppenbart att det var en tydlig vändpunkt. Det är mycket möjligt att det hänt ändå, men det är också tänkbart att det faktum att jag valde att stå upp för mig själv och vara ärlig mot mig själv bidrog till att jag blev starkare och tydligare på min väg framåt.

Det som blev tydligt för mig under denna tid är att vår kropp inte är vår fiende som vill oss illa eller jäklas med oss, den är istället vår bästa vän som vill hjälpa oss och tala om för oss närhelst vi behöver göra någon förändring i vårt sätta att leva, tänka och agera. Viljestyrka och envishet har också sin plats, men om det sker på bekostnad av vår förmåga att lyssna på vår kropp när den försöker säga att något inte står rätt till riskerar vi att få problem på lång sikt. När vi upplever smärta eller när vi känner oss oförklarligt trötta eller gör pinsamma misstag eller känner ett starkt sug efter socker eller alkohol osv, ta därför ett steg tillbaka och fundera om det är din kropp som vill tala om något för dig.

När jag gick en kurs i NLP, Neuro Lingvistisk Programmering, 2005 gjorde vi under den sista kursdagen en övning som kallas fobikuren. Övningen går ut på att hitta tillbaka till ett gammalt traumatiskt minne och genom olika tekniker lösa upp traumat. Vid den här tiden var min absolut största rädsla att prata inför folk. Jag skydde det som pesten och tog stora omvägar för att undvika det så mycket jag bara kunde. Det var väldigt begränsande både på jobbet och socialt.

På jobbet som företagsledare, och även under två år som vice VD på ett företag med 50 anställda och 300 MSEK i omsättning, var det många tillfällen då jag förväntades prata inför en grupp, antingen leverantörer, kunder eller internt med medarbetare.

Min absoluta övertygelse var alltid att det skulle komma att bli en smärtsam upplevelse. Undermedvetet såg jag till att det blev så genom att skjuta upp och vänta till sista stund med att förbereda mig, på kvällen eller natten innan, ha slarviga anteckningar osv. Det var som en självuppfyllande profetia där upplevelsen blev precis som jag förutspått – stress- och ångestfylld.

Förberedelserna växlade mellan kamp, flykt och frys, där jag antingen kämpade järnet för att få till något bra, eller flydde genom att skjuta upp det eller helt enkelt gav upp och hoppades att det skulle lösa sig genom att improvisera och ”skjuta från höften”. Det sistnämnda kan säkert funka om man kan sitt ämne och är lugn och avslappnad, något jag inte var. I många sammanhang kände jag en stor avundsjuka närhelst någon ställde en fråga eller kom med ett påstående och tänkte förundrat för mig själv – hur vågar de?

På NLP-kursen var vi 50 deltagare och när det var dags för fobikuren försökte jag i halvpanik komma på olika anledningar till varför det absolut inte fanns någon anledning att utmana min rädsla att prata inför folk. Men till slut tog jag mod till mig och tillsammans med min kurskamrat som guide hade jag en fantastisk upplevelse.

I övningen reste vi bakåt i tiden och efter många om och men kom jag fram till situationen där min rädsla hade satt sig på riktigt. Det var i åttonde klass och jag skulle recensera en bok inför klassen. Min uppfattning om skolan vid den här tiden var ganska snedvriden. Jag trodde att det gick ut på att komma dit och visa vad jag kunde, istället för att komma till skolan och lära mig nya saker. Så vanligtvis satte jag en väldigt stor press på mig själv. Jag inbillade mig också att läraren hade jättestora förväntningar på att jag skulle leverera någonting bra. Jag var också trött och oförberedd och hade slarviga anteckningar, eftersom jag startat alldeles för sent och suttit uppe halva natten.

När jag kom i kontakt med rädslan var det till en början väldigt jobbigt. Min andning blev väldigt kraftfull där både bröstkorgen hävdes och magen fylldes. Samtidigt var andningen rytmisk och diafragman jobbade för fullt. När jag tänker tillbaka på det i efterhand var det nästan som att det var tack vare andningen som jag vågade vara kvar i rädslan.

Om vi betänker vad som händer med andningen när vi blir rädda för något som inte kräver fysisk aktivitet, med andra ord att vi springer därifrån eller försvarar oss själva, så drar vi in ett häftigt andetag ”åhhh” och håller andan högt uppe i bröstet. Vi springer helt enkelt ifrån vår rädsla, som ofta har sitt säte i magtrakten, genom att flytta upp andningen i bröstet.

Hursomhaver, jag hängde i och var kvar i min rädsla samtidigt som jag andades väldigt kraftfullt. Och helt plötsligt var det som att jag hade knäckt koden. Det var som att en kran öppnades upp, eller snarare en stor snökanon. Ur mitt bröst forsade vitt ljus från en cirkel som säkert var 15 – 20 centimeter i diameter och fyllde hela klassrummet så att det badade i ljus. Jag kom ihåg att jag tänkte för mig själv ”Hoppas innerligt att min guide har tålamod och låter mig sitta här länge, länge”, för jag ville inte avbryta.

Efteråt gick vi på lunch. Jag kände mig hög och minst 10 kg lättare, nästan som om jag svävade fram en bit ovanför marken. När vi kom tillbaka från lunchen frågade kursledaren om det var någon som hade haft någon intressant upplevelse. Till min förvåning upptäckte jag att min hand sträcktes upp och jag hörde mig själv säga ”Jag blev av med min rädsla att prata inför folk”.

Ahh vad kul sa kursledaren, kan du inte komma fram och berätta. Precis som vanligt blev jag stel och hjärtat började bulta som en stånghammare och rädslan var på väg att ta över. Skillnaden denna gång var att det lugnade ned sig så fort jag hörde min röst säga med ett lugnt tonfall att visst kunde jag det. Jag gick upp på scenen och känslan att få ta emot all kärlek från övriga kursdeltagare när jag delade med mig av min stora rädsla och upplevelsen under övningen var fantastisk. Jag ville nästan inte gå ned från scenen 🙂

När jag gick och satte mig igen tänkte jag drömmande om hur jag skulle komma tillbaka till samma lokal och hålla en föreläsning tillsammans med någon annan, inför 100 personer, och föreläsa själv inför 50 personer. Blotta tanken gjorde mig dock nästan svimfärdig och illamående och det kändes fullständigt ouppnåeligt, men tre år senare höll jag en föreläsning tillsammans med simmaren och OS-guldmedaljören Lars Frölander. Det kom 101 deltagare. Och ytterligare två år senare höll jag min första Instruktörskurs i Medveten Andning i samma lokal. Det kom exakt 50 deltagare.

Upplevelsen säger en hel del om hur mycket energi som går åt för att hålla våra rädslor i schack. Ju fler rädslor vi går omkring och bär på, desto mindre energi blir över till att leva vårt liv. Tänk vad mycket energi vi kan frigöra när vi vågar utmanar våra rädslor och blir av med energiläckaget. För egen del så har det nästan blivit mitt yrke att prata inför folk då jag ofta är ute och föreläser. Faktum är att jag är övertygad om att det som skrämmer oss mest har potential att bli vår allra största tillgång.

Den enorma kraften som finns inbyggd i vår andning fick jag uppleva fullt ut under hösten 2010, när jag gjorde min första ”koldioxdträning”. Vanligtvis anses syre vara det fantastiska, livgivande ämnet, medan koldioxid bara är en giftig restprodukt som vi ska få ut ur kroppen så fort som möjligt. Inget kunde dock vara längre ifrån sanningen. Om du är skeptisk, betänk då följande: Om du har en panikattack och kommer till sjukhuset får du en påse att andas i. Detsamma gäller om du är flygrädd. Flygpersonalen kommer också att ge dig en påsa att andas i.

I båda fallen kommer påsandningen att göra dig lugn. Varför då? Tack vare koldioxid. Luften vi andas ut innehåller ca 100 gånger mer koldioxid än luften vi andas in. Påsandning innebär att vi återandas en del av koldioxiden vi just andades ut.

Två av koldioxidens viktigaste kännetecken är att den a) får musklerna som omger blodkärlen att slappna av, vilket innebär att blodet flyter fram lättare och b) sänker pH så att syre kan lämna blodet (kallas Bohr-effekten) och nå våra celler och organ och göra nytta. Nettoeffekten av detta är att mer blod når till hjärnan och syresätter hjärncellerna bättre, vilket gör oss lugnare och förklarar varför påsandning fungerar.

Så koldioxid är faktiskt vårt naturliga avslappningshormon. Koldioxid tillverkas hela tiden i vår kropp, ungefär 250 milliliter per minut, och när vi andas, andas vi ut den koldioxid som byggts upp i kroppen. Ju aktivare vi är, desto mer koldioxid produceras. Det är därför som vi andas mer när vi är ute och springer jämfört med om vi sitter i soffan och tar det lugnt.

Försämrad andning innebär att vi förlorar för mycket koldioxid och inaktivitet innebär att vi tillverkar för litet koldioxid, vilket sänker koldioxidtrycket i kroppen. Detta skapar inte bara en miljö som är gynnsam för rädsla och panik, utan det framkallar också stress, spända muskler och försämrad matsmältning.

Men om vi å andra sidan reducerar vår andning samtidigt som vi gör fysisk aktivitet, ökar vi koldioxidtrycket i kroppen.

En dag bestämde jag mig för att göra vad jag kallar koldioxidträning, vilket innebär att jag vill öka mitt koldioxidtryck så mycket som möjligt. Jag gav mig ut på en 60-minuters joggingrunda samtidigt som jag bara andades genom näsan och tog 2-3 steg på inandning och 5-8 steg på utandning. Det var riktigt, riktigt tufft att klara av det under hela joggingturen men eftersom jag är ganska envis så klarade jag av att hålla ut.

Och belöningen kom efteråt. Efter att jag kommit hem satt jag ned vid köksbordet i flera timmar, görandes just ingenting, och kände mig otroligt avslappnad och harmonisk. Jag befann mig i ett närmast lycksaligt tillstånd och har aldrig tidigare upplevt något liknande. Det var nästan så att jag tittade mig omkring och undrade – var är änglarna? Sedan dess har jag gjort koldioxidträning vid ett stort antal tillfällen och harmonin är helt fantastisk! Du kan enkelt testa själv och det fungerar lika bra att gå.

Meditation är ett annat exempel på en aktivitet där vi ökar koldioxidtrycket i kroppen. Detta inträffar eftersom vi saktar ned andningen när vi mediterar. Långsam och låg andning är kärnan i meditation. Genom att tillämpa Medveten Andning i ditt dagliga liv – när du sover, tränar, pratar, jobbar, osv. och andas långsamt, lågt och rytmiskt genom näsan kan du dra nytta av alla fördelar som ett optimalt koldioxidtryck ger.

På en kurs i Kalifornien 2006 var jag med om en väldigt stark händelse. Det var den dyraste kurs jag någonsin gått då den kostade över 130 000:-. Jag hade absolut inte råd att gå, men någonting inom mig sa att jag var tvungen. Jag hade inget val. Punkt. Kursen var väldigt intensiv då vi höll på i 16 timmar om dagen i sju dagar. Vi satt vi i en ljudisolerad kammare och hade en datorskärm framför oss och lyssnade på våra hjärnvågor.

Det hela påminde om en flygsimulator, inte minst med tanke på att vi befann oss bredvid ett flygfält, kontrollrummet bestod av massor av teknisk apparatur och det var fler personer i personalen än vad vi var kursdeltagare.

Jag hade ett antal elektroder fastklistrade på hjässan och de var i sin tur kopplade till en dator. Via elektroderna analyserade datorn mina hjärnvågor och baserat på hur de såg ut skickades olika ljud tillbaka till surroundhögtalarna i kammaren. Vid slutet av varje 2-minuters session visades olika poängsummor. Ju högre poäng, desto mer var mina hjärnvågor ihopsynkade med varandra, dvs de olika delarna i hjärnan samarbetade bättre. Så ljudet som spelades i högtalarna var en direkt reflektion av hur min hjärna arbetade.

Vi fick olika arbetsuppgifter att jobba med i kammaren och en av de viktigaste sakerna vi fokuserade på var att förlåta – vår familj och våra vänner, förlåta människor som gjort oss illa, förlåta oss själva för att vi gjort illa andra osv. Ju bättre jag var på att förlåta och komma i kontakt med min inre kärna, ju högre poäng och ju mer harmoniskt blev ljudet, vilket gav mig omedelbar feedback om huruvida jag var på rätt väg eller inte. I början tyckte jag det var väldigt svårt, eftersom jag hade levt i stort sett hela mitt liv uppe i huvudet, men ju mer jag övade desto bättre blev jag på att förlåta helhjärtat, inte bara i huvudet.

Vid ett tillfälle, när jag satt i kammaren, upptäckte jag plötsligt att jag befann mig på en stor teater. Jag satt på balkongen och tittade ned på scenen. Ridån var stängd, men det fanns någon bakom ridån, tvekande huruvida han eller hon skulle våga öppna upp ridån och visa sig eller inte. Detta pågick en stund, tills plötsligt, på samma sätt som i en Disneyfilm när man släpper ut anden ur flaskan, en enorm figur uppenbarade sig. Den fyllde hela scenen och nådde ändra fram till balkongen där jag satt. Upplevelsen var så kraftfull att det kändes som att jag hade träffats av blixten. Figuren var Jesus och han hade ett viktigt meddelande till mig. Han sa ”Du är Petrus. Du ska följa mig och hjälpa mig.”

Även om det var en väldigt stark upplevelse förstod jag inte särskilt mycket av som just hade hänt. En anledning var att Jesus pratade engelska och sa Peter, som är det engelska namnet på Petrus. En annan anledning var troligtvis att jag inte ville förstå, då jag intuitivt insåg att det skulle ha stor påverkan och kanske till och med komma att förändra mitt liv. Men senare när jag delade min upplevelse med kursledaren, professor Jim Hardt, förklarade han att enligt bibeln hade Jesus sagt till sin lärjunge Petrus ”Du är Petrus, klippan, och på denna klippa ska jag bygga min kyrka”. Jim fortsatte och sa att kanske betydde att jag skulle starta en ny andlig gren (spiritual lineage).

Jag kommer ihåg att jag tänkte för mig själv att jag inte hade den blekaste aning om hur denna nya andliga gren skulle bli verklighet eller vad den skulle innefatta, samtidigt som jag kände att han troligtvis hade rätt. Eftersom jag alltid känt att mitt liv har ett viktigt syfte, så kändes det på ett sätt ganska rimligt. Som en anekdot kan jag nämna att företaget jag hade startat ett år tidigare, Sorena AB, faktiskt betyder stamledare, klanledare (tribal leader) på persiska, vilket jag inte var medveten om när jag skapade namnet. Sorena är en ordlek av de två första bokstäverna i mitt och mina barns namn Anders, Eric och Oscar, vilket blir Aneros. Och baklänges blir det Sorena.

Några år senare, 2009, hade jag upptäckt den otroliga kraften som finns inbyggd i vårt andetag. Det var då jag bestämde mig för att bli en av världens främsta experter på andning och formade konceptet Medveten Andning.

Så vad innebär upplevelsen i den ljudisolerade kammaren för mig? Till att börja med så är jag inte religiös i den bemärkelsen att jag utövar någon särskild religion. Jag anser inte att jag är kristen, protestant, buddhist, muslim, hindu etc. För mig är Jesus precis som Buddha, Muhammed och andra andliga ledare, historiska personer som representerar kärleksfrekvensen och möjligheten att vara snäll och förlåtande och inspirera människor till bra handlingar.

Jag tror att min upplevelse i själva verket var min inre visdom talade till mig, för att hjälpa mig att bege mig ut på resan och forma konceptet Medveten Andning. Det gav mig en tillit och inre styrka som jag burit med mig när jag tvivlat under resans gång, vilket hänt mer än en gång. Exempelvis jobbade jag utan lön under sex år, från 2010 till 2016. Jag tvingades sälja mitt hus 2010 och leva på besparingar för att kunna fortsätta att utveckla Medveten Andning. Jag ångrar inte på något sätt denna resa, som emellanåt varit tuff, tvärtom, min poäng är att upplevelsen var kraftfull och att den satte sig på djupet.

Anledningen till att figuren uppträdde som Jesus är troligtvis på grund av att jag växte upp i ett hem som till viss del var kristet och att jag gick i söndagsskolan när jag var liten. Eftersom våra upplevelser som barn har en enorm påverkan hade figuren som uppenbarade sig troligtvis varit från en annan religion om jag hade växt upp med den religionen istället.

Hur ser lungorna ut hos en person som rökt i 30 år? De är svarta eller hur. Men hur ser lungorna ut bara några år efter att samma person slutat röka? Jo, lungorna har återhämtat sig och ser normalt rosa ut. Det finns nästan inte ett spår kvar av tjäran från cigarettröken. Om vi tänker närmare på det så är ju denna förändring ingenting mindre än ett mirakel. Men hur har detta mirakel gått till? Avancerad kirurgi? Målsökande läkemedel? Genterapi med den senaste CRISPR-teknologin? Nej, det enda som skett är att vi gett kroppen förutsättningar att läka sig själv genom att ta bort roten till problemet – cigarettröken.

Om jag låter bananer ligga framme för länge så skapar jag till slut en miljö som attraherar bananflugor. Jag kan då försöka utrota de irriterande flugorna med olika kemikalier, vilket vi kan likna vid mediciner. Men långt mycket effektivare är ju att åtgärda orsaken till problemet och helt enkelt slänga de övermogna bananerna, eller som i fallet ovan – att sluta röka.

Ett annat exempel på vår kropps fantastiska läkningsförmåga är om vi bryter benet. Efter fixering läker benet ihop helt på egen hand. Inga läkemedel behövs för att hjälpa till i processen. Det klarar kroppen helt på egen hand och denna självläkning är inget mindre än ett mirakel.

Om vi går till vilken affär som helst och de inte har vad vi söker efter, så går vi vidare tills vi hittar en affär som erbjuder det vi vill ha. Om vi inte är nöjda med bankens villkor så byter vi bank. På samma sätt är vi som besökare på ett sjukhus, deras kunder. Om vi har ett hälsoproblem och vill försöka åtgärda roten till problemet är det inte alls säkert att sjukvården kan erbjuda detta. Då är det dags att inse att vi är kunder och har möjlighet att välja någon annan hälsoleverantör.

När vi agerar som en kund hjälper det oss att lyfta blicken och börja inse att vi har andra valmöjligheter än de som erbjuds inom sjukvården, till exempel operationer och läkemedel, vilket långt ifrån alltid är den optimala vägen till hälsa. Samtidigt som vi som kunder behöver vakna upp och sätta oss själva i förarsätet och ta ansvar för vår hälsa har också sjukvården ett stort ansvar.

Inom sjukvården finns en stark tilltro till operationer och mediciner. Det är naturligt eftersom en stor del av läkarutbildningen har fokus på detta. Men samtidigt så är det ju inte bristen på Alvedon som ger oss huvudvärk. Även om Alvedon kan vara fantastiskt vid en bultande huvudvärk, så åtgärdas inte orsaken, utan det är endast symtomet som dövas. Bra på kort sikt kanske, men troligtvis inte i det långa loppet.

Specialistkunskap kombinerat med övertron på operationer och mediciner gör att helhetsperspektivet försvinner. Något så självklart som vår andning är därför tyvärr ofta förbisett. Jag har frågat tusentals människor om de någon gång fått frågan från sin läkare om hur de andas. 98-99% svarar nej. Samtidigt som det är beklagligt, så är det inte förvånande med tanke på att läkare inte har någon utbildning om hur försämrade andningsvanor påverkar vår hälsa negativt.

För att inte tappa allt fler kunder och orsaka mer onödigt lidande är mitt generella råd till läkare att man bör sänka svansföringen och bli mer ödmjuka. Auktoritära uttalanden som:

– det är kroniskt, du får leva med detta i resten av ditt liv
– det ligger i generna, tyvärr hade du otur i gen-lotteriet
– det går tyvärr inte att bota så det finns ingenting att göra
– du har sex månader kvar att leva
– det är en autoimmun sjukdom där kroppen attackerar sig själv, osv. osv.

borde alltid, alltid, ALLTID föregås av ett ödmjukt “Med min kunskap, erfarenhet och utbildning som läkare så kan jag tänka mig att….”

En insikt jag fick när jag deltog i en tre veckor lång andningssstudie på Standford, USA, var att sjukhusmiljön riskerar att göra oss passiviserade. Att man skulle lämna sjukhuset full av inspiration till att göra stora livsstilsförändringar och börja ta mer ansvar för sin hälsa känns ganska avlägset.

Alla tester, mediciner, komplicerade apparater och experter för med sig risken att vi som kunder känner oss vilsna och maktlösa och lämnar över ansvaret för vår hälsa och välmående till sjukvårdspersonalen eller högre makter .

Det är miljön som är avgörande för hur vi mår. Den miljö som vi ger våra celler och organ. Att ta ansvar för vår hälsa innebär alltså att vi ger vår celler en bra miljö. När vi ger vår kropp det den vill ha så släpper vi loss den fulla kraften i det mest avancerade system för självläkning som någonsin existerat. Och det som är slående är hur många av de viktigaste sakerna som vår kropp och knopp önskar i princip faktiskt är gratis – andning, sömn, vatten, fysisk aktivitet, beröring, vänner, meningsfullhet.

De två viktigaste frågorna vi behöver ställa oss om vi inte mår bra är:

a) vad är den eller de viktigaste sakerna som orsakar mitt problem och
b) vad kan jag göra för att skapa förutsättningar för att min kropp ska kunna läka sig själv.

Om vi tittar inåt och lyssnar ärligt på vad vår kropp vill säga så hittar vi ofta svaret där. Vår kropp är vår bästa vän. Den är alltid på vår sida. Aldrig emot. Lär dig lyssna på den och börja läka dig själv.

Vår kropp är oerhört klok. Studier visar att när vi blir berövade sömn så ändras bakteriefloran i tarmarna så att mer kalorier kan tas upp för att kompensera för tröttheten som sömnbristen orsakar. Tänk om det är så att när vi till exempel känner oss trötta och har järnbrist, kanske det inte är så att vi omgående ska proppa oss fulla med järntabletter för att åtgärda bristen, utan att det är vår kropp som medvetet har gett oss järnbrist för att vi ska gå ned i varv och få nya insikter.

Om du inte kan besegra dem – dina rädslor, tvivel, sjukdomar, dålig sömn, låg energi etc., testa att acceptera dem och reflektera över varför de finns där. Det minskar din inre stress och ökar din förmåga till avslappning och läkning. The military approach, dvs att vi ska bekämpa våld med våld, kan vi se i många situationer:

• Konflikter löser vi med våld och vapen – “öga för öga”
• Barn uppfostras med aga – “lära sig att veta hut”
• Kvinnan ska tuktas – “en lydig kvinna är en lycklig kvinna”
• Sjukdomar ska bekämpas med piller och knivar – “fuck cancer”
• Ogräs, svamp och insekter ska dödas med bekämpningsmedel så att grödorna kan växa
• Livet är en kamp och sedan dör vi – “vila i frid”

Det här militär-synsättet är förlegat och har ju redan börjat försvinna då det till exempel är få som slår sina barn, kvinnor och män är alltmer jämlika och även om det pågår konflikter är det 73 år sedan 2:a världskriget slutade.

Det nya paradigmet tror jag bär med sig mindre konflikter, kortsiktighet och konkurrens och mer kärlek, eget ansvar och samarbete, både i samhället i stort såväl som hur vi behandlar vår egna kropp.

Medveten Andning bjuder in till en spännande föreläsning om andning, hälsa, avslappning och personlig utveckling. Att det är viktigt att andas är ingen nyhet. Bara några minuters syrebrist kan för alltid förstöra hjärnans förmåga att bearbeta inkommande information. Men det är inte bara viktigt ATT vi andas, utan också HUR vi andas. En andning som bara är lite obalanserad ger över tiden stora negativa konsekvenser eftersom vi andas så mycket varje dag. Genom att förbättra vår andning kan vi förbättra syresättningen och påverka våra tankar och känslor, våra inre organ som hjärta och hjärna och kroppens olika funktioner som muskelrörelser, matsmältning och immunförsvar på ett positivt sätt.

Early Bird: Anmäl dig innan 8:e mars och var med i utlottningen av produkter värda 7 000:-

• 1 st Instruktörskurs Medveten Andning (värde 5000:-)
• 1 st Grundkurs Medveten Andning (värde 1250:-)
• 1 st Bok- och Relaxatorpaket (värde 450:-)
• 1 st Relaxator-paket (värde 350:-)

240 krLägg i varukorg

Medveten Andning:

• De sju goda andningsvanorna
• Vad händer när vi andas – grundläggande andningsfysiologi
• Varför Medveten Andning?
• Verktyg som hjälper dig att hantera stress i vardagen och bibehålla god balans i pressade situationer.
• Bättre sömn, mer energi, ökad mental klarhet, andas dig igenom sorg, rädslor och ilska, bättre matsmältning, bättre idrottsprestation

Anders Olsson är föreläsare, utbildare och grundare av Medveten Andning, en metod han lär ut genom olika produkter och via föreläsningar, kurser och på sin mottagning till ”alla som andas” – enskilda individer, barn, idrottare, tränare, terapeuter, coacher, läkare, fysioterapeuter och annan sjukvårdpersonal. Han har skrivit boken Medveten Andning – grunden för hälsa, energi och harmoni, tagit fram Relaxator Andningstränare och sovtejpen Sleep Tape.

Efter att i hela sitt liv haft en hjärna som gått på högvarv har han haft turen att stöta på verktyg som hjälpt honom slappna av och hitta sitt inre lugn. Det kraftfullaste av dessa verktyg har utan tvekan varit att förbättra andningen, vilket ledde till Anders beslut att bli världens främste expert inom andning. Det är snart 10 år sedan och sedan dess har han hjälp tiotusentals människor till en bättre hälsa och ökad livskvalité. Mer energi, bättre sömn, jämnare humör, ökad koncentrationsförmåga, mindre smärta och bättre idrottsprestation är ständigt återkommande resultat, bara genom något så enkelt som att förbättra sättet vi andas på.

Anders har en bakgrund som IT-entreprenör och tycker om att trampa oupptrampade stigar. Han är den förste i världen som sprungit ett halvmaraton med silvertejp över munnen, något han gjorde för att visa att det faktiskt är möjligt att bara andas genom näsan vid fysisk aktivitet. Anders har också arrangerat världens första näsandningslopp, Nääsloppet på Nääs slott utanför Göteborg, där deltagarna bara andades genom näsan. Han har utbildat närmare 800 Andningsinstruktörer, än så länge främst i Sverige men även runtom i världen.

I höstas var han i USA där han gästföreläste på flera kurser på Arizona State University, ett av USA’s största universitet med över 70 000 studenter. Han deltog också under tre veckor i en banbrytande andningsstudie på Stanford, ett av USA’s högst rankade medicinska institutioner. Bland annat blockade deltagarna igen sin näsa under 10 dygn, så att de bara kunde andas genom munnen. Munandning 24×7 hade en stor negativ inverkan på sömn, energi, humör, stress, mental kapacitet och sug efter skräpmat.

240 krLägg i varukorg

Hitta en plats där du får vara ostörd. Släck lampor. Ha endast igång apparaten du är ansluten med till eventet. Stäng av övriga datorer, tv, mobiler och andra ev. störmoment. Tänd ett ljus om du vill det.

Under Andningsminuten är ögonen stängda, hållningen upprätt och du har en hand på magen och en hand på bröstet samt Relaxatorn i munnen. Har du ingen Relaxator går det utmärkt ändå. Under Andningsminuten är vi helt tysta och andas tillsammans i cirka fem minuter. Om du är med på Zoom-träffen så gör jag en kort genomgång innan vi börjar, av syfte och tillvägagångssätt, som är enligt följande:

• Attityd. Ha gärna en attityd av nyfikenhet, uppskattning, tacksamhet, vänlighet, kärlek och glädje.
• Acceptans. Många av oss (de flesta!?) har en massa tankar som far fram och tillbaka. Det är helt ok. Fäst ingen vikt vid dem utan låt dem hålla på. Bara acceptera dem.
• Andning. Flytta sakta men säkert fokus till din andning och området kring naveln.
• Dig själv. Tänk på dig själv och det du uppskattar hos dig – alltså goda tankar om den du är, det du gör, säger, tänker och känner.
• Andra. Tänk goda tankar om de andra deltagarna på eventet. Kanske känner du någon som är med. (Om du inte deltar på själva eventet, så tänker du goda tankar om dem du gör övningen tillsammans med).
• Medveten Andning. Tänk goda tankar om Medveten Andning och alla förbättringar människor fått uppleva mentalt, fysiskt och känslomässigt bara genom att göra något så enkelt som att förbättra sina andningsvanor.

Djur som blir uteslutna ur flocken har ofta väldigt svårt att klara sig på egen hand. Vi människor är också flockdjur och vi är i allra högsta grad beroende av varandra för att överleva och må bra. Att bli sedda och bekräftade och accepterade för den vi är, är något vi alla törstar efter. Att samarbeta gör att vi känner samhörighet och meningsfullhet.

En annan viktig aspekt är också att kunna hjälpa varandra. Precis som ett idrottsslag inte är starkare än sina svagaste länkar gäller också för en arbetsplats, en familj, by, stad, land, världsdel. Det är tillsammans, när vi drar åt samma håll, som vi är som starkast. Om någon mår dåligt och kör rattfull och kör på mig så hjälper det inte, när jag ligger där i sjuksängen, att jag har skött mig exemplariskt och mått hur bra som helst innan olyckan.

Vi kan inte skydda oss från andra människor som mår dåligt, tvärtom gör vi oss själva, eller framtida generationer, bara en björntjänst om vi bygger murar mellan ”oss” och ”dom”. Kortsiktigt kanske det funkar, men långsiktigt kommer verkligheten alltid ikapp. Så det bästa vi kan göra är att försöka hjälpa dem som inte mår bra till ett bättre mående.

Andningsminuten är en del i Medveten Andnings vision – att sprida enkel kunskap och enkla verktyg som inspirerar till ökat eget ansvar för våra tankar, känslor, handlingar, andningsvanor, mat- och dryckesvanor, träningsvanor, vår hälsa och vårt sätt att kommunicera. Att ta plats i förarsätet och därmed påverka vårt liv i större utsträckning än tidigare är något som kan kännas läskigt, men i andetaget kan vi faktiskt hitta det mod och stöttning som behövs. Många människor vittnar om att förbättrade andningsvanor gett dem ett ökat mod och minskade rädslor.

Genom att andas tillsammans under Andningsminuten och tänka goda tankar om oss själva, om varandra och om Medveten Andning så skapar vi en större kärlek till oss själva, starkare band med andra och bidrar samtidigt till att Medveten Andning blir en allt starkare signal som attraherar fler människor som är i behov av detta detta enkla med kraftfulla verktyg.

I det Medvetna andetaget finns kraften att förändra världen till en plats där människor är litet lugnare, litet vänligare, samarbetar litet mer, och fattar litet klokare beslut i sina dagliga liv. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att bidra till en bättre värld.

För att uppnå varaktig förändring krävs det att en kritisk massa tänker och agerar på ett liknande sätt. När vi andas tillsammans så upplever vi en ökad nivå av samhörighet. Det är en anledning till att det känns så bra att sjunga tillsammans, då man ju samtidigt också andas i rytm.

Enligt forskning inom meditation så krävs det kvadratroten av 1% av en given befolkningsmängd för att nå en kritisk massa. I Sverige med 10 miljoner innevånare blir det 316 personer. I Norden med 27 miljoner innevånare blir det 519 personer. I hela världen med 7,53 miljarder människor blir det 8700 personer.

Idén till Andningsminuten växte fram ur frustration med en av de utvecklare som ingår i vårt team. Vi hade försökt allt under en längre tid för att få honom att bli bättre på tidsuppskattning, rapportera vad han gjort, vad han skulle göra härnäst, när uppgiften skulle bli klar, kommunicera med de andra i teamet etc. etc., utan någon egentlig framgång.

Till slut gav jag upp och släckte ned på kontoret, stängde av skärmarna, satte Relaxatorn i munnen och mobilen på nedräkning i fem minuter och skickade kärlek till honom. Jag bad även min kollega i USA göra samma sak samtidigt som mig, vilket han gjorde. Det kändes väldigt bra. Problem ger upphov till nya möjligheter 🙂

Vi har fortsatt att göra Andningsminuten med andra kollegor i teamet och det är väldigt kraftfullt. Utan tvekan kommer man närmare varandra och känner större samhörighet och får en ökad teamkänsla. Man blir också mer avslappnad och närvarande i nuet.

Ett gemensamt Andningsminuten event hålls den första måndagen i varje månad klockan 20:30. I takt med att idén sprids utomlands så kommer Andningsminuten, eller The BreathMinute, att köras enligt lokala tidszoner. Det kommer bli olika teman vid dessa månadsevent, som exempelvis förlåtelse, gå i den andre personens fotspår, våga möta våra rädslor, våga vara sårbar, våga sätta gränser m.m.

Andningsminuten kommer också att bli tillgänglig via en enkel app med korta (1-2 min) och litet längre 5-10 (min) guidningar. Även om det är en fördel att använda Relaxatorn, så är det på intet sätt något krav.

Förhoppningen är också att Andningsminuten sprider sig på arbetsplatser; till exempel innan ett möte där alla deltagare andas tillsammans. Till exempel på ett styrelsemöte på Google eller Ericsson, i ovala rummet i Vita Huset eller i Sveriges Riksdag. Det är inte svårt att föreställa sig att ett sådant möte, där man börjar ett par minuter med att tänka goda tankar om sig själv och sina kollegor, har potential att bli mycket mer produktivt jämfört med ett möte där deltagarna kommer med andan i halsen och har kroppen kvar i förra mötet och huvudet på väg till nästa möte.

Man kan också andas tillsammans och tänka goda tankar om sig själv och de andra – på jobbet när man startar arbetsdagen, i omklädningsrummet innan idrottsprestation, inom familjen innan man ska äta middag, i sängen innan man ska somna etc.

När vi andas tillsammans så utvecklar vi en teamkänsla och förståelse för varandra. När vi kommer varandra närmare så blir vi också litet snällare mot varandra. Precis det som världen behöver.

Sedan i höstas har jag och min amerikanske kollega Steve testat att göra olika typer av ansikts- och huvudbad innehållande koldioxid. Som du kan på bilderna har vi försökt vara kreativa. Om inte annat så har vi iallafall haft väldigt kul när vi testat. Ett optimalt koldioxidtryck i kroppen är jätteviktigt för att vi ska kunna fungera på bästa sätt. Mer info hittar du i denna artikeln – Koldioxidtrycket viktigare än blodtrycket.

Vid ansikts- och huvudbaden tas koldioxiden upp genom huden och ger upphov till tre viktiga effekter – a) vidgar blodkärlen och b) gör blodet mer lättflytande så att det lättare kan flyta fram och c) kickar bort syret från blodet, vilket kallas Bohr-effekten efter upptäckaren, dansken Christian Bohr, så att syret kan åka in i cellerna och göra nytta.

När vi tar upp koldioxid genom huden så leder det alltså både till bättre blodcirkulation och effektivare syresättning, vilket gör att våra celler och organ kan få den mängd syre de önskar och därmed tillverka massor av energi på ett effektivt sätt. Även de delar av kroppen där vi är stela och spända och har blockeringar så att blodet normalt har svårt att komma fram, kan bli exponerade för blod tack vare koldioxidens positiva effekt på mikrocirkulationen. Och inte bara det, på sin väg tillbaka till hjärtat för blodet också med sig slaggprodukter.

Av våra uppemot 50 000 miljarder celler så består häften av dessa, alltså ca 25 000 miljarder celler, av blodceller. Blodcellerna är tjänare åt våra celler i muskler, lever, hud, hjärna m.m och deras huvudsakliga uppgift är att förse dessa cellerna med näring och syre och föra bort slaggprodukter.

Att bada i varma hälsokällor är ett välbeprövat sätt för att förbättra hudproblem och dålig cirkulation. Då det visat sig att dessa källor innehåller stora mängder koldioxid, har man skapat konstgjorda hälsokällor där man tillsatt extra koldioxid i vanligt vattnet. Både naturliga och konstgjorda koldioxidbad är vanliga i Tyskland och Japan och de används för att läka hudproblem vid eksem, psoriasis och svår diabetes.

När kroppens koldioxidhalt stiger, vidgas blodkärlen så att blodcirkulationen ökar. Enligt en japansk genomgång av tillgängliga studier ger konstgjorda koldioxidbad liknande effekt som naturliga varma källor. Även om varma källor också innehåller många olika mineraler, menar forskarna bakom studien att det främst är den höga koldioxidnivån som ger upphov till de positiva effekterna.

En tysk studie visade att man tar upp i genomsnitt 30 milliliter koldioxid per minut via huden. Det ger ett extra tillskott på cirka 10–12 procent av den mängd koldioxid på 250 milliliter per minut som kroppen normalt producerar vid vila.

Genom åren har jag testat olika typer av egengjorda koldioxidbad vid ett stort antal tillfällen, till exempel hela kroppen i ett badkar eller endast fötterna i ett fotbad. Kanske är det bara en vanlig enkel 50-årskris som ligger bakom 🙂 , men oavsett så har jag det senaste halvåret testat att doppa ansiktet och huvudet i koldioxid. Min fundering har varit om det kan göra något åt gråa hår, flintskallighet och rynkor!?

Efter ett 80-tal bad vet jag helt ärligt inte, men jag blev iallafall inte ledsen när en kvinna från ett grannföretag sa att jag såg ut som 27. Inte heller när min frissa sedan många år tillbaka sa att – ”De där baden du gör, fortsätt med dem!” Och inte heller kände jag mig nedstämd när en kompis från San Francisco sa att hans fru sedan några veckor tillbaka gör ansiktsbadet varje morgon och tycker att ”The results are incredible”.

Så hur gör man då? Här är mitt protokoll

ANSIKTSBAD

• En stor skål som du får plats med ansiktet i
• 1½ liter mineralvatten ELLER
• Köp en SodaStream och tillverka ditt egna koldioxidvatten. 2 st stora flaskor, vilket totalt ger ca 1,5 liter vatten. 5 långsamma tryck för att fylla med koldioxid. Det kan dock variera beroende på vattenkvalité, exempelvis hos min bror som har en egen brunn behöver jag max 4 tryck.
• Använd kallt vatten. Varmt kan inte behålla lika mycket koldioxid (det är därför det inte är så gott att dricka en varm läsk eller varm öl).
• Sätt en timer på 6 minuter.
• Extra tips (ej nödvändigt): Massera ansiktet så att cirkulationen kommer igång. Fysisk aktivitet innan eller om du är man kan du raka dig innan, är ett par andra tips för att få igång cirkulationen i ansiktet.
• Häll i vattnet i skålen, sätt igång timern och andas ut och doppa därefter ned ansiktet i vattnet
• Det är ingen tävling utan när du behöver andas är det bara att upp med ansiktet och ta några andetag och därefter ned med ansiktet igen.
• Det kan sticka, svida litet i näsan, men det är bara att hänga i och det går vanligtvis över rätt snabbt.
• Om koldioxidbubblorna efter ett tag börjar avta kan du röra huvudet fram och tillbaka litet, då det stimulerar bildandet av mer koldioxid.

Efter ansiktsbadet känner jag mig len och fräsch i hyn.

HUVUDBAD
Huvudbadet gör jag direkt efter ansiktsbadet, men det kan också göras var för sig. Gör på samma sätt som vid ansiktsbadet PLUS:

• Ställ dig på en pall så att du får en bra vinkel när du doppar i huvudet
• Massera huvudet innan (ej nödvändigt)
• Tugga tuggummi under tiden i badet, för att stimulera benen i kraniet och den kraniosakrala rytmen. Jag använder ett tuggummi som heter FALIM. Det är från Turkiet och jag har köpt det på Ebay. Tuggummit är fritt från smak och onaturliga ingredienser. (ej nödvändigt)
• Om du gör huvudbadet direkt efter ansiktsbadet behöver du troligtvis ta i litet bikarbonat och askorbinsyra, för att bilda mer koldioxid. Jag börjar då med ca ½-1 tesked bikarbonat så att det börjar bubbla. Efter någon minut när bubblorna börjar avta, tar jag i ca ½-1 tesked askorbinsyra. Efter ytterligare ett par minuter tar jag återigen i ½-1 tsk bikarbonat och slutligen någon minut senare ½-1 tsk askorbinsyra.

Huvudbadet ger en härlig känsla av lugn. Lycka till 🙂

I år fyller Medveten Andning 10 år (och jag fyller 50, tjohoo 😊). Det firar vi den 7:e april i Solna klockan 17:00-20:00. Alla ”som andas” 😂 är välkomna och det blir mat och mingel och en härlig möjlighet att träffa spännande människor. Eventet är gratis och anmälan sker genom att fylla i formuläret nedan. OBS! Endast 100 platser.

Jag är professionell hockeyspelare i Frölunda i SHL. Det är min 11:e säsong som proffs och innan jag kom till Sverige spelade jag flera år i ryska ligan KHL. I Vinter-OS 2018 i Pyeongchang, Sydkorea, representerade jag Kanada och vi vann en bronsmedalj. Det nu snart fem månader sedan jag träffade Anders Olsson och blev introducerad till hans koncept Medveten Andning och började läsa hans bok med samma namn. Sedan dess har jag tejpat min mun varje natt och jag har också använt Relaxatorn till och från. Jag har blivit väldigt medveten om min andning och andas numera genom näsan allt oftare under dagen.

Att börja andas medvetet har drastiskt förändrat mitt liv! Jag är mindre stressad på dagarna. Jag återhämtar mig snabbare från den påfrestning som det innebär att vara hockeyproffs såväl som från olika saker som sker i mitt dagliga liv. Att tejpa munnen på natten har hjälpt mig till en konsekvent och bättre sömnkvalité. Mina bihåleproblem, som jag har kämpat med hela livet, är nu ett minne blott. Det tog mig ungefär en vecka att bli vän med tejpen, eftersom jag var van att sova med öppen mun. Jag använder nu min näsa på det sätt som det är tänkt och jag kan inte må bättre än så här.

– Chay Genoway, 31 år, Göteborg, hockeyproffs Frölunda

Monsanto dömdes nyligen att betala nästan 20 miljarder i skadestånd (2,05 miljarder USD) då juryn ansåg att deras bästsäljare Roundup orsakat cancer hos de två personer som stämt dem. Dessa båda personer fick alltså 10 miljarder var. Det är inte bara mycket pengar utan också ett stort fett statement….nu är väl inte sista ordet sagt då de kan överklaga, men då ytterligare 13 000 personer stämt Monsanto så är det tänkbart att bäst före datumet på deras produkter redan gått ut…..

Det känns som att det är en återvändsgränd som tillhör dåtiden, att i första hand bekämpa mögel och skadeinsekter med kemikalier. Att istället börja med att utgå från vad plantan behöver och jobba med att stärka den för att förbättra dess hälsa och motståndskraft känns som den naturliga vägen framåt.

Den stora vinsten med kemikalie-jordbruket har varit minskat behov av manuell arbetskraft, vilket varit en oerhört positiv utveckling jämfört med för några generationer sedan när många slet ont ute på åkrarna. Domen mot Monsanto pekar dock på att priset vi betalat för detta är högt.

På samma sätt har utvecklingen inom sjukvården av penicillin, stamcellsterapi m.m. varit fantastiskt för många människor. Men även här är det tänkbart att priset vi betalar är högt. Sedan 2000 har till exempel de 10 största läkemedelsföretagen tillsammans betalat över 230 miljarder i skadestånd….

Samma principer som gäller för plantor och deras hälsa, gäller också för vår kropp och vår hälsa. Ett rimligt antagande är därför att läkemedelsindustrin, som bygger på samma principer som kemikalie-jordbruket – att bekämpa det ”onda” med kemikalier, befinner sig i samma båt som Monsanto.

Vi har blivit insålda idén att stora skördar främst står att finna i besprutning med kemikalier såväl som att hälsa främst står att finna i piller och knivar. Även om både bekämpningsmedel och läkemedel utan tvekan har ett existensberättigande så det viktigt att inse att den nuvarande konsumtionen av dessa varken är hållbar eller långsiktig.

Det finns en anledning till att företag spenderar över 50 miljoner (5,25 miljoner USD) för ett 30 sekunders reklaminslag under Super Bowl-finalen i USA, ett av världens största idrottshändelser. En ledtråd: det har ingenting med välgörenhet att göra. Nej, det har med pengar att göra. Vi som ser reklamen blir påverkade och köper företagets produkter. Inga konstigheter. Reklam fungerar. Och det fungerar inte ett dugg annorlunda inom jordbruk och läkemedel.

År 2013 omsatte de 10 största läkemedelsbolagen 3650 miljarder och då vinsten var 735 miljarder innebär det att de hade en smått osannolik vinstmarginal på 20,1%. Man la dubbelt så mycket på marknadsföring som på forskning och utveckling. Det är lätt att förstå hur dessa enorma vinster och marknadsföringsbudgetar gör läkemedelsindustrin till en stor maktfaktor som är med och sätter agendan för sjukvården.

När vi lyfter blicken och tittar oss runtomkring så upptäcker vi att det faktiskt finns alternativa lösningar som både är mer hållbara och långsiktiga. Det blir också uppenbart när vi zoomar ut att det är ett skifte på väg med stormsteg som innebär att det alternativa, naturliga och hållbara är på god väg att segla upp som förstahandsalternativet medan det onaturligt framställda och kortsiktiga i allt större utsträckning kommer bli ”last resort” att tillgripa om det naturliga inte funkar.

Jag är uppväxt på bondgård och har full förståelse för argument som ”Om vi inte får använda bekämpningsmedel kan vi ligga gärna lägga ned. Då vi verkar på en konkurrensutsatt marknad måste vi producera största möjliga skördar till lägsta möjliga pris, och det kan vi inte göra utan konstgödning och bekämpningsmedel.”

Tyvärr är inte dessa argument långsiktigt hållbart, vilket inte minst domen mot Monsanto pekar på. Även om skördarna blir stora och arbetsinsatsen har kunnat minimeras kan priset i form av cancer knappast vara värt det. Vi behöver helt enkelt lyfta blicken och leta efter alternativ. Kanske kan vi i ett första läge jobba för att hitta lösningar som kan minska användningen.

Ett alternativ till dagens kemikalie-jordbruk är SRI (System of Rice Intensification), som visar hur skördarna till och med kan öka trots att man inte använder bekämpningsmedel. SRI började på Madagaskar i slutet av 1990-talet och idag är det spritt till över 60 länder och används av miljontals bönder. SRI kräver visserligen mer arbetskraft än kemikalie-jordbruk, men det finns mycket inspiration och kunskap att hämta härifrån även för en europeisk och amerikansk lantbrukare.

I kemikalie-jordbruket ligger fokus i huvudsak på att få större skördar genom gen-modifieringar av plantan och att tillföra externa resurser som vatten, gödning och bekämpningsmedel. Inom SRI ligger fokus på plantans behov och att få den att utveckla ett större rotsystem samt skapa en miljö som främjar tillväxt av naturliga organismer i jorden. Här är en presentation, PowerPoint-bildspel, som beskriver mer av fördelarna med SRI – A Win-Win Opportunity for Indonesian Rice Production,

Då åtta av tio som diagnosticerats med sköldkörtelproblem är kvinnor, är statistiken snarlik fibromyalgi och ME (kroniskt trötthetssyndrom) där nio av tio respektive 7,5 av tio diagnosticerade är kvinnor. Symtomen vid fibromyalgi och ME är precis som vid sköldkörtelproblem också många och varierande och det kan vara svårt att få en diagnos. Försämrade andningsvanor är troligtvis en starkt bidragande orsak till denna överrepresentation bland kvinnor.

Det finns nämligen flera anledningar till att kvinnor är i riskzonen att utveckla försämrade andningsvanor, vilket i förlängningen kan ge upphov till många av de symtom som är typiska vid sköldkörtelproblem (såväl som vid ME och fibromyalgi). Exempelvis menstruation, graviditet, åtsittande bh, ”duktig flicka” och hormonobalans. I denna artikel kan du läsa mer – Kvinnor i riskzonen utveckla försämrade andningsvanor.

Nedan följer sex andningsrelaterade orsaker till sköldkörtelproblem:

Något som kännetecknar sköldkörtelproblem mer än något annat är brist på energi och trötthet. Energitillverkning är det som kallas ämnesomsättning, där en hög ämnesomsättning innebär mycket energi, medan en låg ämnesomsättning innebär att litet energi tillverkas.

En viktig funktion sköldkörteln har är att reglera ämnesomsättningen så att den motsvarar kroppens behov. Så låt oss titta närmare på detta från ett andningsperspektiv.

Varför dör vi redan efter några minuter om vi slutar andas? Syrebrist, eller hur! Då blir den naturliga följdfrågan – varför är då syre så livsviktigt? Jo för att kunna tillverka energi effektivt. Ur näringen vi stoppar i oss kan vi utvinna energi på i huvudsak två sätt – utan syre och med syre.

Energin som tillverkas i vår kropp benämns ATP, adenosintrifosfat. ATP-tillverkning är en universell process som används av allt levande – växter, djur och människor. ATP är vår kropps energivaluta och används för att utföra arbete, som att röra en muskel, tänka en tanke, tillverka proteiner, smälta maten eller bekämpa en bakterie.

Energiproduktion utan syre är en anaerob process som kallas fermentering. Det ger visserligen energi snabbt, men samtidigt ger det förhållandevis litet energi. Fermentering ger upphov till 2 ATP från en näringsmolekyl. Det innebär att endast ca 6% av den tillgängliga energin i näringen kan utvinnas.

Vidare kan bara socker, eller glukos som det kallas när det lagras i kroppen, användas som bränsle. Eftersom fett inte kan förbrännas utan syre stänger du samtidigt dörren lite grann till dina fettreserver och på sikt kan det leda till sockersug och övervikt.

När vi tillverkar energi med syre är det en aerob process som kallas förbränning eller cellandning. Denna process är långsammare, men väldigt effektiv och sker i cellens mitokondrier. Här utvinns upp till 100% av den tillgängliga energin.

Så ur samma mängd näring kan upp till 30-32 ATP tillverkas, alltså 16 gånger mer energi än vid energiproduktion utan syre. Och i mitokondrierna kan både socker och fett användas som bränsle.

Den ATP-energi som produceras i kroppen är detsamma som pengar i plånboken. När vi har pengar kan vi äta oss mätta, köpa kläder och hitta någonstans att bo, medan brist på pengar kan göra livet tuffare.

Vi är alla extremt beroende av energi, inte bara som individer, utan även vårt samhälle. Tänk dig om strömmen plötsligt slås av i en stad som Stockholm, New York eller Tokyo. Vad händer då? Det blir kaos eller hur.

På samma sätt blir det i vår kropp när syretillgången minskar. Så när vi slutar andas dör vi alltså på grund av syrebrist som i sin tur ger energibrist då mitokondrierna slutar fungera.

När vi har försämrade andningsvanor, så dör vi lyckligtvis inte, men vi berövar kroppen en del av det livsviktiga syret så att litet mindre energi kan produceras och tröttheten blir mer påtaglig. I denna artikel hittar du ytterligare information – ENERGIBRIST – Grunden för ohälsa.

När energi tillverkas I mitokondrierna, där syre och näring omvandlas till ATP-energi, bildas det också värme och koldioxid. Vid överandning andas vi ut mer koldioxid än vad som tillverkas i kroppen, vilket ställer till problem. Koldioxid har en vidgande och avslappnande effekt på blodkärlen.

När andningen försämras minskar följaktligen koldioxidtrycket, vilket gör att blodkärlen drar ihop sig och cirkulationen försämras. Det är därför som påsandning fungerar vid en panikångest-attack. Vid ångest så överandas vi, vilket sänker koldioxidtrycket och i sin tur minskar blodflödet till hjärnan som då får syrebrist och blir stressad.

Då vi andas ut ca 100 gånger mer koldioxid än vi andas in så innebär påsandning att vi återandas en del av koldioxiden vi precis andades ut. Påsandning ökar därför koldioxidtrycket snabbt vilket gör att blodkärlen till hjärnan vidgas. Det ökade blodflödet för med sig näring och syre till den stressade panikhjärnan som därmed blir lugn.

När vi på grund av överandning har ett lägre koldioxidtryck, och därmed en försämrad cirkulation, så prioriterar kroppen blodflödet till de viktigaste organen som njurar, lungor, hjärta och hjärna. Det första organ som får mindre blod är huden, följt av våra muskler.

Vid sköldkörtelproblem är det vanligt med hudirritationer och torr hud, vilket indikerar att blodcirkulationen till huden inte fungerar optimalt. När det sker så uppstår två viktiga negativa effekter. Det första är att man får svårt att tolerera värme. Eftersom huden är ansvarig för att kontrollera vår kroppstemperatur ger ett försämrat blodflöde till huden svårighet med värmereglering.

Så om kroppen blir för varm kan den inte göra sig av med överskottsvärme genom huden, och vår innertemperatur ökar. Det enda sättet kroppen kan kompensera för detta är genom att minska aktiviteten i sköldkörteln, som ju är ansvarig för kroppens ämnesomsättning och därmed även värmeproduktionen.

En viktig anledning till en underaktiv sköldkörtel är alltså för att kompensera för en försämrad blodcirkulation till huden, som uppstår på grund av överandning som sänker koldioxidtrycket, vilket gör att blodkärlen drar ihop sig.

Vid sköldkörtelproblem är det vanligt att inflammationsnivån i kroppen är hög. En benämning som används vid hög andel inflammationer är autoimmuna sjukdomar, där immunförsvaret är överaktivt och attackerar den egna vävnaden. En försämrad andning är troligtvis en viktig anledning till att immunförsvaret löper amok.

Mitokondrierna, där syre och näring omvandlas till ATP-energi, värme och koldioxid, kallas också våra förbränningsugnar. Dessa förbränningsugnar fungerar precis som en vanlig eld, vi kan få elden att minska i styrka genom att hindra syre från att nå elden, och vi kan få elden att öka i styrka genom att använda en blåsbälg så att mer syre når elden. Och om vi skulle få för oss att spruta på rent syre på elden får den ett nästan explosionsartat förlopp.

Mitokondrierna kan inte arbeta utan syre. En person som väger 70 kg har ungefär 1,6 liter syre i kroppen. Det är en väldigt liten mängd jämfört med koldioxid som vi har hela 120 liter av, alltså 75 gånger mer. Anledningen är att i för stora mängder blir syre farligt. Vi tar alltså bara in litet syre åt gången för att processen med att tillverka energi inte ska gå över styr.

En aspekt av överandning är överskott på syre. Vi har tidigare pratat om hur koldioxidtrycket minskar vid överandning, då vi andas ut för mycket. Med syre sker det omvända, syretrycket ökar då överandning gör att vi andas in för mycket. Enligt fysikens lagar vill ett ämne röra sig från ett högre tryck till ett lägre tryck, så att tryckutjämning kan ske. Ungefär som om vi trycker på en tandkrämstub. Då ökar trycket i tuben och tandkrämen tvingas ut ur tuben där trycket är lägre.

Våra celler gör hela tiden av med syre för att kunna tillverka energi effektivt och därmed utföra sina arbetsuppgifter. Därför är syrgastrycket i våra celler och organ mycket lägre än i blodet. När det syrerika blodet (med ett högt syretryck) når fram till cellen (med ett lågt syretryck), tvingas syret bort från blodet och in i cellen så att tryckutjämning uppstår.

Vid överandning ökar syretrycket först i lungorna, därefter i blodet och slutligen i cellerna och organen, som alltså får mer syre än de behöver. Syreöverskottet leder till problem i cellens mitokondrier.

Vi kan jämföra med vad som händer om vi äter mer kalorier än vad vi gör av med. Kroppen lagrar då överskottet i våra fettceller, eller hur. Det är en naturlig process som under årtusenden säkerställt vår överlevnad. Genom att lagra fett när tillgången på mat varit god har vi kunnat klara oss under till exempel en lång vinter när det var svårare att finna mat.

Samma princip gäller om vi har ett överskott på syre, dvs mer syre än vad vi behöver för att möta vårt energibehov. Istället för att bidra till att mer energi tillverkas i mitokondrierna så omvandlas en del av syret till fria syreradikaler. Fria radikaler är inte negativt i sig, då det till exempel används av immunförsvaret för att skapa inflammationer avsedda att ta hand om bakterier och andra inkräktare.

Problemet uppstår när vi producerar för många fria radikaler och därmed får för mycket inflammationer. Inflammations-reaktionen i vår kropp kan liknas vid när metall rostar, eller när äpplets fruktkött blir brunt då vi tar en tugga i det och låter det ligga en stund så att det exponeras för syre.

En effekt av överandning är alltså att vi får för mycket syre, vilket ökar inflammationerna och gör att vi ”rostar” inifrån. Den andra effekten, som vi nämnt tidigare, att vi får för litet syre på grund av ett för lågt koldioxidtryck, vilket minskar energiproduktionen och gör att cellerna och organen inte kan utföra lika mycket arbete, kan samexistera så att vissa delar av kroppen får syrebrist medan andra delar får överskott på syre.

Hypotalamus i hjärnan samlar in information om vad som pågår i och utanför kroppen och skickar därefter ut signaler för att ge en lämplig respons på denna inkommande stimuli. En av dessa signalvägar går till hypofysen, vilken i sin tur styr sköldkörteln. För att hypotalamus ska kunna skicka ut lämpliga signaler behöver den ett bra beslutsunderlag.

Om vi ska gå över gatan på en trafikerad väg samtidigt som vi håller för öronen och blundar så stänger vi av viktig input och det är lätt att förstå att det är svårare att fatta kloka beslut på detta magra beslutsunderlag.

Den viktigaste nerven för att hjärnan ska få ett bra beslutsunderlag inifrån kroppen är vagusnerven. Namnet vagus kommer från latinets vandrare, och vagusnerven kallas ofta för den vandrande nerven. Det är vår största nerv som ”vandrar runt i kroppen” och är förbunden med i princip samtliga organ, förutom binjurarna där våra stresshormoner tillverkas.

Då 90% av informationen i vagusnerven färdas från organen till hjärnan är dess viktigaste uppgift att hjälpa hjärnan förstå vad som pågår i kroppen så att en lämplig respons kan utformas.

Vagusnerven fungerar som bäst när vi befinner oss i lugn och ro och det effektivaste sättet att aktivera vagusnerven, dvs öka mängden information som går från organen till hjärnan, är genom att lugna ned vår andning och andas medvetet – lågt, litet, långsamt och rytmiskt in och ut genom näsan. När vi har en försämrad andning ökar alltså risken att hypotalamus får ett magert beslutsunderlag och instruktionerna till hypofysen och sköldkörteln blir därmed felaktiga.

Ytterligare ett samband är att vagusnerven styr de muskler som omger sköldkörteln. Studier visar att aktivering av vagusnerven ökar blodflödet till körteln. Eftersom sköldkörteln utsöndrar hormoner direkt i blodet är ett bra blodflöde en förutsättning för att körteln ska kunna utföra sitt jobb.

Hos en del människor är sköldkörteln överaktiv, dvs ämnesomsättningen är för hög. En tänkbar anledning är för mycket stress och höga nivåer av adrenalin under låg tid. HPA-axeln kallas den breda signalvägen som går mellan hypotalamus-hypofys-binjurar (HPA kommer från de engelska namnen: Hypothalamus-Pituitary-Adrenal).

Mängder av studier visar hur ökade nivåer av adrenalin över tiden påverkar hypotalamus och hypofys negativt. Eftersom hypofysen styr sköldkörteln blir det en dominoeffekt där stressen även har en negativ påverkan på sköldkörteln, som återigen får felaktig information från hjärnan.

Utifrån ett andningsperspektiv är detta intressant. I en studie hyperventilerade deltagarna i 20 minuter, vilket innebar att koldioxidtrycket i kroppen halverades. Det ledde till att adrenalinnivåerna ökade med hela 360%.

När man gjorde om samma sak, men denna gången hyperventilerade deltagarna luft som innehöll 5% koldioxid, ca 100 gånger mer än normalt, blev koldioxidtrycket oförändrat. Det intressanta var att även adrenalinnivåerna var oförändrade. Slutsatsen blir alltså att när koldioxidtrycket sjunker så går adrenalinnivåerna i den andra riktningen, med andra ord ett lågt koldioxidtryck aktiverar vårt stressystem.

Om vi befinner oss i kamp/flykt och lever vårt liv på ”adrenalin-energi” så ökar binjurarna över tiden i storlek för att för att möta den ökade efterfrågan. Det är dock inte långsiktigt hållbart och binjurarna blir till slut utmattade och adrenalin-produktionen minskar. Vi har då förflyttat oss från kamp/flykt och hamnat i ett frys-tillstånd där energin är låg och återhämtningen efter aktivitet är lång. Sköldkörteln gör samma resa där den går från att vara överaktiv till att istället bli underaktiv och vi känner oss utmattade.

Det kanske viktigaste av allt, och som generellt bidrar till väldigt många hälsoproblem, är att vi har varit med om olika typer av mental och känslomässig stress (trauman) som vi inte haft förmåga att bearbeta, förlåta, acceptera eller läka.

De flesta människor kan bekräfta att ett halvår, ett år, två år eller tre år innan någon sjukdom bröt ut så var man med om någonting som satte djupa spår. Det kan vara allt från en bilolycka, misshandel, otrohet, arbetslöshet, ens barn blir orättvist behandlat, till en nära anhörigs död osv.

Generellt är vi i vårt samhälle inte särskilt duktiga på att bearbeta jobbiga känslor. Istället för att tillåta oss att sörja, gråta, bli arga, besvikna så tar vi till alkohol, tv, spel, mat, träning, jobb m.m. för att slippa konfrontera det som ständigt dyker upp i våra tankar. Men denna flykt innebär ju inte att vi blir av med det jobbiga, tvärtom – vi begraver det inom oss eller håller kvar det och det blir till en stor energitjuv som vi hela tiden bär omkring på.

När vi är med om något jobbigt så pumpar adrenalinet ut i kroppen för att göra oss redo att springa bort från en fara eller försvara oss. Denna stenåldersreaktion är dock inte ändamålsenlig när vi sitter på en kontorsstol och stressen består av ett jobbigt mejl eller en skällande kund på telefonen.

Vi tar varken till kamp eller flykt utan sitter bara kvar på kontorsstolen och tänker elaka tankar eller suckar uppgivet. Mental eller känslomässig stress som inte åtföljs av fysisk aktivitet eller djup och rytmisk andning byggs upp i kroppen och orsakar förr eller senare stor skada.

Även andningen förändras vid mental och känslomässig stress. Jobbiga känslor har ofta sitt säte i magtrakten, vilket vi alla kan bekräfta då vi blivit oroliga i magen och behövt gå på toaletten när vi ska göra något som stressar oss.

Om vi tidigare under människans historia sprang ifrån tigrar och andra faror genom att lägga benen på ryggen springer vi idag i stor utsträckning ifrån vår stress och våra rädslor genom att flytta upp andningen i bröstet. Då slipper vi visserligen konfrontera stressen och oron, men som vi sett ger denna försämrade andning en rad andra negativa konsekvenser.

Här följer några enkla tips på vad du kan göra för att hjälpa din sköldkörtel:

• Fysisk aktivitet med stängd mun. Vid fysisk aktivitet så ökar ämnesomsättningen och följaktligen tillverkningen av koldioxid. Genom att stänga munnen och bara andas genom näsan så saktar andningen ned och utflödet av koldioxid minskar. Fysisk aktivitet med stängd mun är det optimala sättet att öka koldioxidtrycket i kroppen. Vidare är det bra att göra övningar som minskar spänningar i nacke och hals så att blodet lättare kan flyta fram i halsen och nå fram till sköldkörteln. Även här är det lämpligt att munnen är stängd.
• Humma. När vi hummar, dvs stänger munnen och låter tungan mjukt vila uppe i gommen samtidigt som vi gör ett hummande ljud, ökar luftcirkulationen i de övre luftvägarna markant. Vidare ökar tillverkningen av det luftburna hormonet NO. Det tillverkas i näsans bihålor och enligt studier på Karolinska blir ökningen hela 1 500-2 000%. NO vidgar både luftvägar och blodkärl i halsen, vilket stimulerar sköldkörteln. Samtidigt som man hummar kan man också massera området i halsen för att ytterligare öka cirkulation.
• Andningsankare. Andningsankaret innebär fokus på en längre utandning än inandning samtidigt som du föreställer dig ett ankare som sjunker lägre och lägre ned i magen. Andningen blir låg, långsam, litet och rytmiskt och är in och ut genom näsan och vi återställer balans mellan syre och koldioxid. Ofta ställer vi för höga krav på oss själva vilket gör att vi spänner oss och hamnar i ökad utsträckning i kamp/flykt. När vi använder andningsankaret kan det hjälpa oss att sänka kraven och i högre utsträckning acceptera det som sker så kan vi slappna av och istället aktivera vårt lugn- och ro-system. Andningsankaret aktiverar också vagusnerven vilket stimulerar blodflödet till sköldkörteln.
• Tejpa munnen på natten. Munandning gör att kall och torr luft full av bakterier och partiklar kommer ned i luftvägarna. Det ger upphov till irriterade, inflammerade och svullna luftvägar. Det är tänkbart att detta även påverkar sköldkörteln negativt. På dagtid bör vi sträva efter att ha munnen stängd så mycket som möjligt då näsandning gör att luften värms, fuktas och rensas från bakterier, vilket minskar irritationen och svullnaden i luftvägarna. På nattetid kan man tejpa munnen för att säkerställa att munnen är stängd så att andningen bara sker in och ut genom näsan.
• Relaxator andningstränare. Ett utmärkt hjälpmedel för att åstadkomma en lugn, låg, rytmisk, långsam och avslappnad andning är att använda Relaxator andningstränare. Den ger ett ställbart motstånd på utandning, vilket skapar en längre utandning som är nyckeln till en lugn och långsam andning.

Sedan jag började med Medveten Andning 2009 har intresset för andning som hälsofrämjare och prestationshöjare ökat alltmer, vilket är oerhört glädjande. Inom yoga, meditation, mindfulness och qigong är ofta olika typer av andningstekniker centralt. Kanske har du hört talas om Buteyko-metoden? Det är en rysk metod som sprider sig allt mer världen över. Frigörande andning, holotropisk andning är andra populära sätt att ta andningen till hjälp för att må bättre.

En av de metoder som fått allra störst genomslag är Wim Hof-metoden. En vanlig fråga är därför vad det är som skiljer Medveten Andning från Wim Hof-andning. Vilket sätt att ands är rätt? Vilken metod är bäst? Går det att kombinera dem?

Inom Medveten Andning pratar vi mycket om de sju goda andningsvanorna, där vi eftersträvar en långsam, låg och rytmisk andning som är in och ut genom näsan. Det får oss att slappna av och triggar parasympatikus, vårt lugn- och ro-system.

Metoden som Wim Hof, även kallad The Iceman, lär ut går i mångt och mycket ut på det omvända, att ta stora andetag och andas forcerat och kraftfullt, ofta in och ut genom munnen. Det aktiverar kroppen och triggar sympatikus, vårt kamp- och flykt-system och ökar nivåerna av adrenalin och kortisol (stresshormon). Wim Hof metoden är otroligt populär och han är något av en rockstjärna i andningskretsar 🙂 Övningarna har sitt ursprung inom kundalini yoga och många som gör dem upplever förbättrad hälsa.

Många av oss andas för mycket, en låggradig form av hyperventilering. Denna andning ökar nivåerna av syre och sänker samtidigt koldioxidtrycket i kroppen. Syre tar vi in utifrån och koldioxid produceras i kroppen. Ett normalt koldioxidtryck är kopplat till avslappning. Exempelvis vid panikångest och flygrädsla är det vanligt att man får en påse att andas in genom, så att man återandas en del av utandningsluften.

Utandningsluften innehåller ca 100 gånger mer koldioxid än inandningsluften och när vi återandas en del av denna luft så höjs naturligt nog koldioxidtrycket i kroppen och personen med panikångest eller flygrädsla blir lugnare tack vare ökad syresättning av hjärnan.

I en studie hyperventilerade tolv friska läkarstudenter. Vid ena tillfället andades de vanlig luft och vid det andra tillfället innehöll luften fem procent koldioxid, dvs 125 gånger mer än normalt. Stresshormonet adrenalin ökade med hela 360 procent när de andades normal luft. Vid hyperventilering med koldioxidberikad luft var både koldioxid- och adrenalin-nivåerna oförändrade.

Med andra ord, när koldioxidtrycket är lågt är adrenalin högt, vilket är detsamma som en kraftig kamp/flykt och stress-respons. När koldioxidtrycket däremot är normalt är också adrenalin-, kamp/flykt- och stressnivåer normala. Koldioxid är vårt naturliga avslappningshormon.

Mer information hittar du i artikeln – Koldioxidtrycket viktigare än blodtrycket

När vi andas kraftfullt och forcerat à la Wim Hof så innebär det hyperventilering vilket sänker nivåerna av koldioxid och höjer nivåerna av adrenalin. En övning som Wim Hof gjort populär är “Tummo Inner Fire Breathing”, som utvecklats av Tibetanska munkar och något jag testat ett antal gånger. Efter övningen kan munkarna sitta i iskyla och smälta snön runtomkring sig eller torka nytvättade kläder.

För ett tag sedan fastade jag och drack bara vatten. Efter 3 dygns fasta tänkte jag avsluta fastan med att tummo-andas. Men då övningen ger ett ökat adrenalin- och sympatikuspåslag som ”väcker upp” kroppen, blev jag så pass pigg efteråt att jag beslöt mig för att fortsätta fastan ytterligare en dag. Det var något som förvånade mig, då jag innan tummo-andningen var ganska trött på att fasta och verkligen längtade efter mat.

Tummo-övningen innebär att man andas 30 stora andetag in genom näsan och ut genom munnen. På det 30:e andetaget andas man ut 75% av luften och håller därefter andan så länge man kan. När man inte klarar hålla andan längre andas man in ett fullt, stort andetag och håller andan i 15 sekunder. Repetera ytterligare 3 gånger (så totalt 4 x 30 andetag). Totalt tar övningen ca 20 minuter.

Under de 30 andetagen sänks koldioxidtrycket rejält, medan det återställs när man sedan håller andan. Samtidigt sänks syrgasmättnaden i blodet när vi håller andan. I mitt fall sjönk det så lågt som till 39% (är dock tveksam till om jag kan lita på syrgasmätaren fullt ut).

Det som händer när vi sänker syret i blodet är att mer EPO tillverkas. EPO är ett hormon som ökar röda blodkroppar, vilket ökar blodets förmåga att föra med sig syre till musklerna. Därför är det populärt bland idrottare att dopa sig med EPO på konstgjord väg.

Ytterligare en effekt av låga syrenivåer är att mjälten, vår blodbank som innehåller ca 8% av de röda blodkropparna, frigör en del av sina blodreserver i blodbanan, vilket återigen leder till en ökning av vår förmåga att transportera syre till våra organ och muskler. Så dessa båda effekter på blodet, EPO och mjälten, tillsammans med ökade adrenalin-nivåer är troligtvis anledningen till att jag kände mig piggare.

Summa summarum kan vi säga att grunden som Medveten Andning vilar på är avslappning och återhämtning, medan grunden inom Wim Hof är aktivering. Det finns inget rätt eller fel, båda sätten att andas har sin plats och vilket som är fördelaktigast beror på vart du befinner dig och vad du vill åstadkomma, dvs vill du slappna av eller vill du aktivera dig.

En liknelse är att om vi tränar så kan vi göra det lågintensivt med låg puls respektive högintensivt med hög puls. Medveten Andning är då att likna vid lågintensiv träning medan Wim Hof andning är att likna vid högintensiv träning. När jag tränar gör jag dock merparten, ca 90%, lågintensivt och endast ca 10% högintensivt, vilket jag tror att vår kropp mår bäst av i det långa loppet.

Det är högst troligtvis så att lågintensiv aktivitet, som till exempel att vandra eller samla nötter, bär, frukt, svamp etc., har dominerat kraftigt under vår evolution, medan den högintensiva aktiviteten vid jakt och flykt inte varit lika vanligt förekommande.

Generellt verkar det som att Medveten Andning fram tills nu främst attraherar kvinnor, medan det främst är män som visar intresse för Wim Hof, något som är tydligt både bland kursdeltagare och utbildade Instruktörer.

Båda den feminina och maskulina energin är såklart viktig för optimal balans. Samtidigt är min uppfattning att vi i samhället i stort har ett överskott på adrenalin, testosteron, sympatikus-påslag och maskulin energi och behöver lära oss att bli bättre på att slappna av, samarbeta och öka vår förmåga till inre utveckling, vilket ofta är associerat med feminin energi.