Mer naturligt är vägen framåt

Monsanto dömdes nyligen att betala nästan 20 miljarder i skadestånd (2,05 miljarder USD) då juryn ansåg att deras bästsäljare Roundup orsakat cancer hos de två personer som stämt dem. Dessa båda personer fick alltså 10 miljarder var. Det är inte bara mycket pengar utan också ett stort fett statement….nu är väl inte sista ordet sagt då de kan överklaga, men då ytterligare 13 000 personer stämt Monsanto så är det tänkbart att bäst före datumet på deras produkter redan gått ut…..

Det känns som att det är en återvändsgränd som tillhör dåtiden, att i första hand bekämpa mögel och skadeinsekter med kemikalier. Att istället börja med att utgå från vad plantan behöver och jobba med att stärka den för att förbättra dess hälsa och motståndskraft känns som den naturliga vägen framåt.

Den stora vinsten med kemikalie-jordbruket har varit minskat behov av manuell arbetskraft, vilket varit en oerhört positiv utveckling jämfört med för några generationer sedan när många slet ont ute på åkrarna. Domen mot Monsanto pekar dock på att priset vi betalat för detta är högt.

På samma sätt har utvecklingen inom sjukvården av penicillin, stamcellsterapi m.m. varit fantastiskt för många människor. Men även här är det tänkbart att priset vi betalar är högt. Sedan 2000 har till exempel de 10 största läkemedelsföretagen tillsammans betalat över 230 miljarder i skadestånd….

Samma principer som gäller för plantor och deras hälsa, gäller också för vår kropp och vår hälsa. Ett rimligt antagande är därför att läkemedelsindustrin, som bygger på samma principer som kemikalie-jordbruket – att bekämpa det ”onda” med kemikalier, befinner sig i samma båt som Monsanto.

Vi har blivit insålda idén att stora skördar främst står att finna i besprutning med kemikalier såväl som att hälsa främst står att finna i piller och knivar. Även om både bekämpningsmedel och läkemedel utan tvekan har ett existensberättigande så det viktigt att inse att den nuvarande konsumtionen av dessa varken är hållbar eller långsiktig.

Det finns en anledning till att företag spenderar över 50 miljoner (5,25 miljoner USD) för ett 30 sekunders reklaminslag under Super Bowl-finalen i USA, ett av världens största idrottshändelser. En ledtråd: det har ingenting med välgörenhet att göra. Nej, det har med pengar att göra. Vi som ser reklamen blir påverkade och köper företagets produkter. Inga konstigheter. Reklam fungerar. Och det fungerar inte ett dugg annorlunda inom jordbruk och läkemedel.

År 2013 omsatte de 10 största läkemedelsbolagen 3650 miljarder och då vinsten var 735 miljarder innebär det att de hade en smått osannolik vinstmarginal på 20,1%. Man la dubbelt så mycket på marknadsföring som på forskning och utveckling. Det är lätt att förstå hur dessa enorma vinster och marknadsföringsbudgetar gör läkemedelsindustrin till en stor maktfaktor som är med och sätter agendan för sjukvården.

När vi lyfter blicken och tittar oss runtomkring så upptäcker vi att det faktiskt finns alternativa lösningar som både är mer hållbara och långsiktiga. Det blir också uppenbart när vi zoomar ut att det är ett skifte på väg med stormsteg som innebär att det alternativa, naturliga och hållbara är på god väg att segla upp som förstahandsalternativet medan det onaturligt framställda och kortsiktiga i allt större utsträckning kommer bli ”last resort” att tillgripa om det naturliga inte funkar.

Jag är uppväxt på bondgård och har full förståelse för argument som ”Om vi inte får använda bekämpningsmedel kan vi ligga gärna lägga ned. Då vi verkar på en konkurrensutsatt marknad måste vi producera största möjliga skördar till lägsta möjliga pris, och det kan vi inte göra utan konstgödning och bekämpningsmedel.”

Tyvärr är inte dessa argument långsiktigt hållbart, vilket inte minst domen mot Monsanto pekar på. Även om skördarna blir stora och arbetsinsatsen har kunnat minimeras kan priset i form av cancer knappast vara värt det. Vi behöver helt enkelt lyfta blicken och leta efter alternativ. Kanske kan vi i ett första läge jobba för att hitta lösningar som kan minska användningen.

Ett alternativ till dagens kemikalie-jordbruk är SRI (System of Rice Intensification), som visar hur skördarna till och med kan öka trots att man inte använder bekämpningsmedel. SRI började på Madagaskar i slutet av 1990-talet och idag är det spritt till över 60 länder och används av miljontals bönder. SRI kräver visserligen mer arbetskraft än kemikalie-jordbruk, men det finns mycket inspiration och kunskap att hämta härifrån även för en europeisk och amerikansk lantbrukare.

I kemikalie-jordbruket ligger fokus i huvudsak på att få större skördar genom gen-modifieringar av plantan och att tillföra externa resurser som vatten, gödning och bekämpningsmedel. Inom SRI ligger fokus på plantans behov och att få den att utveckla ett större rotsystem samt skapa en miljö som främjar tillväxt av naturliga organismer i jorden. Här är en presentation, PowerPoint-bildspel, som beskriver mer av fördelarna med SRI – A Win-Win Opportunity for Indonesian Rice Production,