Efter 50 lunginflammationer var min ena lunga som ett russin, nu fungerar den perfekt!

Hej Anders! Jag vill dela med mig om min resa med hjälp av andningen och bakgrund till varför jag slutat andas rätt. Detta till hjälp för din forskning. Jag föddes för tidigt och vägde endast 2 kg och gick ner till 1800 gram. Jag fick lunginflammation första gången när jag var 3 veckor gammal. Tills jag fyllde 18 år så hade jag ätit ca 100 st penicillinkurer. Lunginflammation hade jag haft ca 50 gånger. Lägg därtill ett stort antal öroninflammationer, halsfluss och luftrörskatarrer…

Dock har det inte stoppat med att jag alltid varit sjuk. Jag hade en mamma som sa i tid och otid att jag förstört hennes liv. När jag var 11 år fick jag en lillasyster som gjorde att mamma fick en förlossningspsykos och hon blev aldrig frisk på grund av att hon hade inställningen att hon inte skulle kunna bli frisk. Efter det så gjorde både mamma och pappa flera självmordsförsök under hela min uppväxt.

1999 så lyckades mamma ta livet av sig efter att ha varit psykiskt sjuk i 18 år. Den morgonen vaknade jag och kände att något var fel och jag hade en oro som inte går att beskriva med ord. Den dagen kan jag redogöra för alla mina vakna timmar. Både vad jag gjorde, vad jag åt och vilket väder det var. Jag var utom mig av oro, vilket senare visade sig vara berättigat.

På allt detta så har jag råkat ut för några svartsjuka män, varav en gjorde allt för att knäcka mig totalt. Jag levde med skyddad identitet i fem års tid och första året levde jag som ett jagat djur.

2014 var ett riktigt skitår med en massa jobbiga saker som hände. Med 45 års helvete i ryggen var till slut droppen nådd som fick bägaren att rinna över. Jag kraschade hösten 2015. Jag var i så otroligt dåligt skick att min läkare inte ens vågade skriva ut antidepressiva.

Om man är i mitt skick att läkaren inte ens vill skriva ut antidepressiva så har man två val – ta livet av sig eller greppa alla halmstrån som finns. Jag valde det senare. Mycket på grund av att jag är uppväxt med alla självmordsförsök och att jag tycker att självmord är en fruktansvärd egoistisk handling utan någon som helst hänsyn till andra. Jag har mer än en gång funderat på att varför har man så lite i sitt liv som gör det värt att ta livet av sig?

Jag har alltid varit frusen och minns att jag som liten drog ner ugnsluckan på vedspisen och satt där med fötterna inne i ugnen varje morgon för att jag frös så in i bänken! Och jag frös mer och mer för varje år. Vintern 2014 satt jag inomhus med t-shirt, långärmad tröja och stickad tröja. Jag hade tights och termobyxor. Bomullsstrumpor, raggisar och tofflor. Och halsduk och filt och jag frös ändå – INOMHUS! Vintrarna efter det har jag varken behövt halsduk, vantar eller långkallingar. Och har inte frusit det minsta. Inte ens utomhus.

När jag mådde som sämst så tvingade en bekant mig till Anders Lönedal, som hjälpte mig förbättra min andning. Alla lunginflammationer har gjort att jag hyperventilerat – i hela mitt liv. Vid första besöket så mättes temperaturen i fingrarna upp till 21 grader. Efter fjärde gången så hade jag 34 grader i fingrarna.

Den dagen blodcirkulationen kom igång ordentligt i händerna var jätteläskigt. Jag hade gjort mina andningsövningar och satt vid köksbordet och drack te när jag plötsligt såg hur blodådrorna växte på handryggen. Det började sticka i fingrarna på samma sätt som när en kroppsdel somnat och är på väg att väckas tillbaks.

När jag var 12 år gammal sa läkaren att min högra lunga var som ett russin. Och PEF mätningar visade att min lungkapacitet var som hos en 90-åring. Alla lunginflammationer gjorde att högra sidan blev deformerad. Använde jag klänning så vred de sig åt vänster. Ryggen såg ut som ett “S”. Men, vid 45 års ålder, enbart tack vare att jag lärde mig att andas rätt så växte jag fem centimeter på nio månader.

Märkte på jobbet att min jobbskjorta blev för kort och att jag fick skjuta tillbaka förarstolen på bilar jag besiktade. Det har varit fantastiskt. Jag har också fått hjälp med sjukgymnastik, vilket har gjort ryggen ännu rakare. Den högra deformerade sidan är normal och idag är jag rakare i ryggen än när jag var 8 år gammal. Även om det gjort ont när min rygg rätat ut sig så har det absolut varit värt det.

Tack för en extremt bra bok, och en otroligt inspirerande kurs! Din Instruktörskurs var underbart bra!! Under kursen blev jag dock heligt förbannad. Inte på dig utan alla läkare. Om bara någon kunde nämnt andning så hade jag sluppit så mycket!! Främst allt lidande och penicillin och Mycomust.

Jag önskar att någon som du korsat min väg betydligt tidigare i mitt liv. Då hade jag kunnat må mycket bättre, mycket tidigare. Men bättre sent än aldrig!

Jag är oerhört tacksam över att detta med andningen är något som uppmärksammats och att gå din kurs för att bli Instruktör är fantastiskt för nu vet man ju även varför det är viktigt att andas rätt och vad som händer i kroppen och varför kroppen reagerat på detta sätt genom att andas fel.

Med din kurs har jag sakligt och koncist fått reda på vad som händer i kroppen av förbättrad andning. Som kursledare har du varit mycket bra! Lugn och sansad och otroligt informativ! Den här kursen har varit TOPPEN och lärorik!

Jag är säker på att jag aldrig mer behöver att få lunginflammation nu när jag lärt mig andas rätt. Och Relaxatorn är helt fantastisk 🙂

Och jag sover bättre och mår bättre. Jag har knappt varit förkyld på 2 år. Jag som varit kroniskt förstoppad sen jag var liten- nu bajsar jag varje dag mot tidigare en gång var 14:e dag. En annan sak jag märker är att jag törs stå på mig på ett helt annat sätt mot innan. Och tar betydligt snabbare beslut. Allt bara genom att lära sig att andas rätt!

Sommaren 2018 bröt jag fotleden på 3 ställen. Jag opererades på en lördag och fick komma hem, med gips, på måndagen. På ortopedavdelningen tjatade de om värktabletter hela tiden. Men tack vare att jag andades bra hade jag inte ont och behövde inte ta några tabletter alls.

Jag vill dela med mig enbart för att det har varit en lång nedbrytning innan man hamnar där jag var. Jag vet dock idag att det inte är bestående och jag anser att skillnaden som hänt i min kropp på nio månader är som natt och dag. Vi pratar ju inte någon tid alls egentligen. Om något sagt till mig att jag skulle växa fem cm och få rak rygg på några månader så hade jag skrattat dem rakt upp i ansiktet. Men jag är där nu och det verkar som om andra människor inte tror på en när man berättar att man bara lärt sig att andas rätt istället för att hyperventilerat hela livet.

Lev väl!

– Anne-Lee Porsback, 48 år, master servicerådgivare, Eskilstuna